Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reklamplatsen och har jag nu verkligen skrivit upp hennes
telefonnummer?
— Nej.
Jag försöker åter säga att hon ringer till fel person och att det
finns en praktisk väg för henne att gå om hon vill nå rätt person
med sina ord. Men då säger hon åter allting om hur hon inte
bryr sig om politik och hur hon har betald reklamplats och hur
hon bara vill sälja äpplen och hur ungdomarna är och hon börjar
tala fortare och fortare och rösten är klar och distinkt och det är
bråttom och orden är små och torra och runda.
Jag sitter med luren i knäet och ser på den och nu trillar orden
som ärter ur luren, trillar och trillar och jag hör bara ljudet av
dem. Jag tar luren och lägger på och det blir alldeles tyst i köket.
Jag går ut i skogen med min hund.
Orden når inte fram. Om jag tar de stora och viktiga orden
om Vietnam och krig så sjunker de undan i äppellådornas träull
och döljs av de betalda reklamplatserna. Men inte ens de små
orden når fram. De med vilka jag söker lämna rent praktiska
upplysningar om hur hon skall göra. Allt vad jag kan säga spolas bort
av en smattrande, trillande ström av torkade ord och
föreställningar.
Jag har mött henne och hennes likar tusen gånger. De
anständiga människorna. Småborgarna. De hederliga och strävsamma
som gör katastroferna oundvikliga. Det som redan skett har skett;
det kunde inte skett annorlunda. Allt kan anlyseras. Orsakskedjan
är obruten. Men det som skall ske är inte oundvikligt. Framtiden
är fri. Människan kan själv forma sin historia. Om ord når fram.
Men når ord fram?
Jag är inte rädd för skurkarna. Jag är rädd för de anständiga.
Under första världskriget upprättades avdelning D inom
Köpcn-hamnspolisen. Den skulle övervaka centralmakternas och de
allierades spioner.
Men man kan ju inte avskeda snälla och anständiga människor
i statstjänst så när det kriget tog slut fick avdelning D fortsätta
och då fick den registrera vänsterdanskar. Ty något måste de
anständiga ju syssla med för att få rätt att kvittera lönen sin. De
var anständiga människor som skötte sitt arbete.
Någon gång under förhösten 1940 överlämnade någon polis
inom avdelning D en avskrift på kartoteket till de tyska ockupa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
