Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionsmyndigheterna. Tyskarna bad den 22 juni 1941 danskarna
att arrestera 71 kommunister enligt denna lista.
Men den danska polisen hade reviderat sitt kartotek över
vänsterelement på senhösten 1940 utan att tyskarna visste om det och
kunde därför arrestera 295 personer i stället för de blott 71 som
tyskarna begärt. Poliserna var ju anständiga och hederliga
människor som blott utförde sitt arbete på bästa sätt och gjorde rätt
för lönen sin. Dessutom hade ju monarken själv (regeringen
alltså) vid ockupationen påbjudit att: ”... loyal optraeden må
udvises overfor alle, der har en myndighed at udöve.”
Tre parlamentsledamöter togs i svepet och det var ju lite
pinsamt att man inte hann häva deras immunitet innan de
fängslades ... men regering och riksdag rättade felet i god demokratisk
ordning någon månad i efterhand med en speciell lag. Och det
fanns inte en enda av dessa folkvalda och demokratiskt utsedda
representanter som röstade däremot. Beslutet var enhälligt
(bortsett från de redan fängslade naturligtvis). De var alla hederliga
män. Tänkte på landets bästa. Vårdade traditionerna.
Av de fängslade lyckades några fly, andra kom i
koncentrationsläger och de svagare bland dem gick upp i rök genom
skorstenarna. De anständiga och hederliga fortsatte att vara
anständiga och hederliga och de som inte dött mätta av år och ära lever
fortfarande i hemlandet trygga och vördade. Och kartoteken växer.
På detta tänkte jag i skogen. När jag kom hem sade Gun att
kvinnan med fruktaffären åter ringt. Hon hade åter talat om de
röda lapparna och nu dessutom visat sin besvikelse över att jag
inte var gentleman.
AB 9-4-67
Den stora enigheten
”Världen skördar i dag frukterna av våldspolitiken. På sina håll
har redan branden slagit ut i full låga. Med iskall brutalitet
lemlästas människor, förintas städer och byar medan befolkningen
utsättes för systematisk utsvältning. Men det är bara den negativa
sidan av saken. Ungdomen måste ge den motsatta sidan sitt stöd.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
