Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— utan som följd av det starkt ökande behovet av högt utbildad
arbetskraft.
Detta får två följder. Akademikerkåren proletariseras. Det så
kallat fria studentlivet upphör. Samtidigt medför den ökande
tillströmningen av studerande från arbetare och lägre
tjänstemannahem att kårens exklusiva sociala karaktär börjar ändras. Det är
inte längre säkert att en student är överklass. Och den som
kommer från arbetarklassen behöver inte låtsas ”fin” för att klara
sig. Förr anpassade sig ju arbetarstudenter förvånansvärt fort till
konservatismen. De påminde mig alltid om vithudade negrer som
passed thé colour line i Förenta Staterna.
Arets vitmössesvärmeri tillhör det sista skedet av en ceremonis
liv.
Det jag hittills har sagt är allmänt acceptabelt. Strängt taget
har jag ju bara sagt vad vänster-liberaler sagt under långa
tider; med en liten tillsats av regeringstrogen förhoppning om att
skolreformen omvandlar samhället. Låt mig därför gå vidare till
det som varken vänster-liberaler eller regering kan gå med på.
Kriget i Vietnam engagerar många studenter liksom det
engagerar andra grupper. Det är också en åsiktsdelare. De senaste
månadernas skeende har gjort det tydligt att gränsen går mellan
alla de olika som på ett eller annat sätt finner kriget olyckligt
och hemskt, men som värjer sig mot att se det som ett krig av
de många som Förenta Staterna för och de som ser kriget i dess
sammanhang. Av mitt ordval framgår att jag tillhör de senare.
Denna fråga är inte en fråga om ett litet folk långt borta utan
om själva grundvalarna för vårt eget samhälle. Ytterst strider
Förenta Staterna i Vietnam för konstvännen Waldenströms rätt
att i samarbete med Tubman göra profit på Liberias jord och
folk.
Ytterst blir frågan med vem man ställer sig solidarisk; med
förtryckarna eller med de förtryckta. Solidaritet är inte medkänsla;
det är insikt om att fienden är gemensam.
Rent abstrakt kan man säga att även förtryckaren är ofri. Han
är så. Vi lever i en skändlig värld och även den som vill bevara
skändligheten får lida av den. Men han lever gott i sitt lidande.
Det vore en orättvisa att tro att de som vill bevara denna
skändliga värld är medvetna om sin cynism. Deras världsbild är
formad av deras materiella intressen men till cynismen har de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
