Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som inleddes med kompromissen om adelsprivilegierna 1723 och
fortgick under ständig kamp om jord, privilegier och skatter till
och förbi det kungliga ingripandet till adelns skydd 1772.
Rik-sens maktägande ständer utövade en intressant form av
aristokratisk ständerparlamentarism; men de var inte ”ombud för
svenska folket”, och bondeståndet — som med viss rätt kunde
göra anspråk på att representera folkflertalet — var oftast utestängt
från sekreta utskottet och besatt ringa makt. Isling-Cullert
beskriver frihetstiden i adels-konstitutionalisternas, och inte i
”folkets” anda.
Tre månader innan den franska revolutionen antogs — mot
adeln — 1789 års Förenings- och säkerhetsakt. Det var då
bondeståndet genomdrev rätten för ofrälse att få inneha höga ämbeten,
äga skattefria gårdar och köpa jord. Det var seger för
demokratin. Den 21 februari år 1789 är en stor dag i det svenska
folkväldets historia. Men Isling-Cullert förmår icke ens beskriva vad
som hände, de talar om det konstitutionella skenet och icke om
den sociala verkligheten.
Den regeringsform som antogs den 6 juni 1809 antogs icke.
Klasskampen hade skärpts. Bondeståndet gick då till angrepp
mot hela privilegiesystemet. Det vägrade att koppla loss frågan
om regeringsformen från de ekonomiska frågorna. Bondeståndets
målsättning var: ”All jords lika beskattning.” När
regeringsformen skulle godkännas gjorde bondeståndet förbehåll för
paragrafen om ståndens privilegier och ståndet beslöt att talmannen
icke ägde underskriva regeringsformen förrän jämkning av
privilegierna skett. Det var alltså folkflertalets representanter som
vägrade. Först den 27 juni 1809 lyckades det — med hot om
våld — få talmannen att skriva under. Men beslutet av den 6
juni 1809 hade inte upphävts och man kan gott säga att 1809 års
regeringsform, vår grundlag, aldrig blivit i laga ordning antagen.
1809 var ett nederlag för demokratin.
Sveriges historia skiljer sig inte från andra länders. Den
verkliga historien är historien om klasskamp och revolution. Kampen
för folkmakt är folkets kamp för jord, ägande och makt mot det
besuttna fåtalet.
Isling-Cullerts historieförfalskning står helt i överensstämmelse
med kursplanerna. Folket skall i Sverige liksom i andra länder
läras vad som är nyttigt för den härskande klassen. Men de här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
