Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
politiska och sociala funktion som är väsentlig.
Beyer saknar förmåga att se exakt (jag vill inte misstänka
honom för en medveten citatförfalskning i avsikt att få mig att
framstå som rasist) och problemet om den nuvarande staten
Israels fortbestånd blir därför för honom: ”.. . att två miljoner
judar hotas av förintelse.”
Nu är Claes Beyers artikel i allmänhet mycket dålig. Han
skriver t ex: ”Det påstås att ’de araber som stannat kvar i Israel
utsätts för allvarlig diskriminering’ ett påstående som är
grund-falskt och som jag inte kan erinra mig ha stött på tidigare.”
Men detta säger blott att Beyer är en okunnig och obeläst man.
Diskrimineringen, stölden av jord, den restriktiva lagstiftningen,
förtrycket av araberna i staten Israel är ingen hemlighet.
Visserligen är debatten om staten Israel och dess krig flera gånger
avblåst i Aftonbladet men om Beyer eller någon annan kunde ge
mig anledning att ta upp den på nytt skulle jag känna uppriktig
glädje.
För att inte gå vilse i orden och tjäna främmande herrar måste
man lära sig de exakta uttrycken. Man måste veta skillnaden
mellan israelisk och israelitisk, mellan Amerika och Förenta
Staterna; en arbetslös är inte en friställd, en arbetsköpare är inte en
arbetsgivare och en proletär blir inte en kapitalist även om han
sparar tiotusen i Enskilda Banken — han lånar blott Wallenberg
pengar att operera med.
III Det vulgära
I Uppsala dansade man förra hösten för de fattiga i Peru. Men
det blev inga pengar över till Peru ty honoratories åt upp
överskottet. Nu skall Uppsala studenter betala ytterligare 1 300 för
det ställföreträdande lidandets flan parisienne med
cognacsgräd-de.
Hur nu skildra detta? De som dansade i Uppsala för de
stackars fattiga har god smak. De har själva förklarat vad som är god
smak. De läser dikter. De är bildade. De talar om konst. De har
själva bestämt vad konst är. Med deras ord och deras konst kan
man inte beskriva dem.
Deras välgörenhet är och förblir blott hån värd. Titta på rector
magnificus när han äter oxfilé! Vad viskar studenterna runt ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
