Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot.
Jag räknar inte med att våra liberaler och våra humanistiska
socialister skall förstå detta resonemang. Detta av en mycket enkel
orsak. Det har mycket länge varit så att några få utnyttjar de
många. De många har svultits, har förstörts av sjukdomar, har
bekrigats och misshandlats. Detta har kallats lag och ordning och
demokrati och humanitet. Europa har varit den humanitära
tankens hem. Då förtrycket varit normalt och då den förtryckande
tjänat på förtrycket har han också talat om det
”allmän-mänsk-liga”, om ”människokärlek”, om ”förståelse”. Med detta har
han sagt att de förtryckta skall hysa kärlek till de förtryckande.
En ljuv och osjälvisk kärlek som den vilken Ilse Koch krävde
av sina fångar.
Så länge utsugning, förtryck och imperialism kännetecknar
världen kommer motstånd, befrielsekrig och väpnat våld mot
förtryckarna att vara rådande. Så länge blir också allt tal om
”människokärlek i allmänhet” ett stöd åt förtryckarna. Det är inte en
sanning av i dag och i går och blott för i morgon. Det är en
sanning som räcker en hel historisk epok.
Först när imperialismen är krossad kan två människor som
väntar vid en väg och två människor som kommer på vägen bli
fyra människor. Alltså: två och två är fyra — det är en relativ
sanning. Sann endast under vissa omständigheter. Den som vill
att denna sanning skall bli mer allmän måste lära sig inse att
under lång tid framåt kommer två plus två att vara lika med
någonting mellan noll och fyra.
Åter till äpplen.
Detta år var ett äppelår i min trädgård. Äpplen är goda. Av
äpplen gör vi kräm eller äppelfläsk eller sylt eller must. Men i år
var ett gott äppelår. Vi fyllde vår äppclkällare. Vi gav bort
överblivna äpplen. Men när vi for då föll ännu frukten mot marken
för att ruttna. Runt om i Sverige ruttnar nu äpplen. Ton efter
ton efter ton. Ty de är icke lönsamma. Lönsamt är att
transportera äpplen från länder långt borta. Detta blir oförklarligt blott för
den som inte förstår hur kapitalismen fungerar. I norra Sverige
är äpplen dyra och i Mellansverige ruttnar äpplena i
trädgårdarna. I detta lilla som sker i min trädgård som i det stora som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
