Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som gudsbegreppet.”
Nå, ”materians innersta väsen” och ”gudsbegreppet” eller
för den delen ”livets yttersta mening” tillhör alla samma
suddiga föreställningsvärld.
Men så är det inte skrivet. Utan vad som är skrivet är att vår
okunnighet om atomen är av samma karaktär som vår okunnighet
om Gud. Så är nu inte fallet. Men liksom det dåliga språket har
en bestämd politisk funktion så har också det dåliga tänkandet en
politisk uppgift. Det framgår av det följande:
”Nej, den konflikt, som här avspeglar sig, står inte mellan
teknik och ekonomi å ena sidan och humanistisk kultur å den
andra. Den står mellan teknik och ett realistiskt
lönsamhetstänkande å ena sidan och ett socialt och ideologiskt
känsloen-gagemang å den andra sidan. Det senare har genom en på
många punkter orealistisk inriktning kommit i konflikt med de
discipliner, som accepterat lönsamhetstänkandet.”
Märk nu hur det dåliga språket och det dåliga tänkandet här
använts politiskt. Lönsamhetstänkandet är ”realistiskt”, mot
denna realism står ett ”ideologiskt känsloengagemang” med en
”orealistisk inriktning”. Observera också att genom hela
resonemanget följs ”teknik och ekonomi” åt och hålls ”på ena sidan”.
Diskussionstekniken påminner om den man mötte som barn när
man spelade kort med något äldre barn som var gång de skulle
förlora hittade på en ny regel.
Konflikten mellan teknik och humanistisk kultur är en
skenkonflikt. (Ungefär som mellan medicin och kirurgi — har liknande
historisk bakgrund.) Men den existerande sociala konflikt som rör
”lönsamheten” kan inte beskrivas som en mellan ”realism” och
”känslotänkande”. Begreppen är alltför tvetydiga.
Lönsamheten är ett kapitalistiskt begrepp. Det finns inte en
”feodal lönsamhet”. Den uttrycker ingen naturlag. Teknik och
lönsamhet är inte detsamma. Mellan dem råder en konflikt. De tekniska
möjligheterna står i konflikt med det samhälleliga utnyttjandet
av tekniken. Lönsamheten binder tekniken. Denna konflikt mellan
tekniken (teknikens möjligheter) och lönsamheten (det av
lönsamhet styrda bristfälliga samhälleliga utnyttjandet av tekniken)
ingår i den sociala och politiska konflikt som springer fram ur
kapitalismen och som spränger den inifrån. Konflikten yttrar sig
inte som en kamp mellan ”realister” och ”känslotänkare” utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
