Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som politiska, sociala och intellektuella motsättningar på alla
plan. Som klasskamp.
Skribentens oförmåga att se detta, hans ansträngda laborerande
med det dåliga språket och det dåliga tänkandet är inte heller
det tillfälligt. Då det centrala för honom är att säkra
”lönsamheten”, att ta ställning för den privata äganderätten till
produktionsmedlen, tvingas han över i verkligt ideologiska (således falskt
medvetna) tankar. Ett försvar för kapitalism för nödvändigtvis till
irrationalism.
”Detta är alltså i grunden samma konflikt, som nyligen
skakat det politiska livet i Danmark och som resulterat i att
handelsministern Thyge Dahlgaard tvingats lämna sin post... vår
tids ideologiska känsloengagemang och
indignationsdemonstra-tioner, vare sig det nu är fråga om Vietnamindignation,
Syd-afrikaindignation eller indignation över .. . u-landshjälp.”
I det förra citatet visades att skribenten behandlade
lönsamheten som en ”objektiv” faktor utanför de sociala striderna.
(”Discipliner som accepterat lönsamhetstänkandet.”) När han nu för
över konflikten till praktiskt politiska frågor framstår den
politiska funktionen av denna särställning mycket klar.
Lönsamheten och realismen ställer alltså bestämda krav på
utrikespolitiken. Den skall icke ledas av ”indignation” mot fascism
i Europa, Förenta staternas krig mot Vietnam, rasförföljelser i
Sydafrika, utsugning och fattigdom. Utgående från skribentens
egna resonemang kan alltså sägas att all sådan ”indignation”
skadar lönsamheten.
Det är nu helt riktigt. Kapitalism (och lönsamhet) är
oförenliga med kamp mot fascism, krig, rasförtryck och utsugning;
kapitalismen uttrycker sig just i fascism, krig, rasförtryck och
utsugning. Men nu blir också klart att lönsamheten alls icke befinner
sig utanför eller ovanför den sociala och politiska kampen utan
alldeles tydligt är en kärnfråga just i denna kamp. Den
lönsamma, den ”realistiska” politiken blir också den reaktionära, den
som på inte alltför lång sikt för till katastrof. Realismen visar sig
som i högsta grad hallucinatorisk.
”Men till vad räcker egentligen vår ekonomi och våra
tekniska resurser? När det gäller sjuk- och åldringsvården, för att
ta ett konfliktfritt exempel (sic J. M.), kan vi säkert vara överens
om att våra tekniska resurser nu räcker till att ge bra stöd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
