Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erforderlig hjälp åt akut sjuka och åt dem som i övrigt har
konstitutionella resurser att leva ett självständigt och
individuellt liv utan kronisk vård på sluten inrättning.”
Jag ber läsaren noga läsa igenom det citerade än en gång. Den
sista bisatsen ställer många krav — konstitutionella resurser —
självständigt—individuellt liv — utan kronisk vård på sluten
inrättning. Men den blir klarare om man vänder på den och
inleder den med en negation. Då låter den så här:
”... vi säkert kan vara överens om att våra tekniska resurser
ej räcker till att ge erforderlig hjälp åt dem som saknar
konstitutionella resurser att leva ett självständigt och individuellt
liv utan kronisk vård på sluten inrättning.”
Jag påpekar att jag icke har förvridit citatet. Men med en
dubbel negation framträder tanken tydligare. I sak är denna
avfattning identisk med det ursprungliga citatet.
Denna definition av de livsodugliga är icke den som använts i
de senaste årens diskussion om ”hjärndöd” och uppehållande av
”organpreparat”. Detta är en mycket vidsträcktare definition.
Resonemanget blir än klarare i nästa mening.
”Ser vi det däremot som ett socialt krav att till varje pris
uppskjuta döden för åldringar och kroniskt sjuka kommer
kostnaderna härför att stiga asymptotiskt mot oändligheten och vi
kommer inte att få tekniska och ekonomiska resurser över för
några andra ändamål.”
Om uttrycket ”till varje pris” skulle tolkas bokstavligt — att
samtliga existerande resurser användes för att uppskjuta döden
för åldringar — då vore resonemanget riktigt; men helt utan
intresse. Det vore då besläktat med yttranden som: Om alla katter
var grå så var alla katter grå — ett totalt ointressant yttrande.
Men som framgår av nästa mening så får detta uttryck icke tas
bokstavligt, ty där heter det: ”vår hejdlösa strävan att uppskjuta
döden”. Alltså den hejdlösa strävan som kännetecknar ”oss”, vårt
samhälle, här och nu.
Resonemanget är oriktigt. Vi har resurser att uppskjuta döden
för ”åldringar och kroniskt sjuka”. I min närmaste omgivning
har jag sett hur personer med makt och inflytande och pengar
omedelbart kommer under behandling under det att pensionärer
utan makt, utan inflytande, utan pengar, får dö i sjukhusets
väntelista. Vi kan börja med att kämpa för att folkpensionärer får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
