Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snabbt komma i förnuftigt arbete; för stadsbefolkningen tog det längre
tid. Men 1978 bidrog även stadsbefolkningen till sin försörjning.
Huvudfrågan för folket i Kampuchea - liksom i hela Tredje världen
- är risskålen och nationen. Allt annat är påbyggnad och mer eller
mindre nyttig dekor. Detta har ännu inte gått upp för de intellektuella i
våra länder. Eller också har det det ... då är de rädda att bli
betraktade som onyttig dekor.
I Kampuchea hoppades man kunna återuppbygga städerna på nytt
och nu inte som svulster utan som producerande. Genom att säkra
risskålen skulle det bli möjligt att nå utveckling. Men man menade att
all erfarenhet såväl från Kampuchea som från hela Tredje världen
visade att den som litade på hjälp och utvecklingshjälp och broderlig
hjälp bara blev dubbelt utsugen. Då förblev stadsslum och
massfattig-dom och hungersnöd. Och man tog Vietnam till exempel. Folket svalt
och byråkrater och militarister levde på att gå runt i världens
huvudstäder och tigga. Det var därför Vietnam blev farligt för sina grannar.
Nu ville Vietnams härskande byråkrater och militarister säkra
risskålen genom att plundra Kampuchea och förinta dess folk som egen
nation, menade man. Men denna fråga om Vietnams politik från
kampucheansk sida sett berörde jag inte i reportaget. Den frågan
tillhör sådant som fordrar det tryckta ordet.
Reportaget gav ingen idyllisk bild. Då jag strukturerade sakligt
korrekt information gav det dock tittarna en ovanlig bild; ett litet och
fattigt land i Tredje världen som genom att radikalt bryta med
världsmarknaden och utgå från det egna folkets föutsättningar och teknologi
utformar en politik vilken med ett visst mått av organisation och
arbete säkrar risskålen och då på hösten 1978 börjat utveckla landet
fram mot vad som kunde bli ett visst mått av välstånd inom
överskådlig tid. Det var det unika och viktiga med Kampuchea 1978 och det var
det jag visade.
Förintelsen
Det är nu förintelsen drabbat Kampuchea. Vietnams ockupation är en
katastrof liknande den som Kampuchea drabbades av från Förenta
Staternas sida. Även om Kampuchea kan driva ut vietnameserna och
återvinna sin suveränitet tror jag att dess möjligheter från 1978 har
omintetgjorts. Vietnams brott är stort.
Min kritik mot Bjelfvenstam/Eriksson är inte svår att förstå. De
transporteras in i det ockuperade Kampuchea av ockupationsmakten
och de filmar okritiskt av de vittnen som ockupationsmakten antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
