Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svikelse. Sådan var Tredje ståndpunkten 1950 och sådan är den 1980. Det
var därför den inte blev radikal även om den gick emot Förenta Staternas
dominans. En politisk motsvarighet till det begynnande
adertonhundrata-lets ludditer i England och det sena nittonhundratalets kärnkraftsfiender i
Sverige.
Aktuella konflikter kan bedömas olika. Ställningstaganden kan visa sig
felaktiga vid historiens yttersta dom. Om det visar sig att Karel Kaplan (se
FiB/K nr 14 1980) har rätt när han hävdar att Stalin 1951 fattade beslut
om ett sovjetiskt erövringskrig mot Västeuropa... då hade jag fel om
europeisk politik den gången.
Men de övergripande ställningstagandena från 1950 har bekräftats av
historien:
Andra världskriget förde till en väldig befrielse. Demokratin segrade i
världsmåttstock och Tredje världens frigörelse blev oundviklig.
Sannerligen det kriget var ett historiens lokomotiv!
Maktpolitiken är inget påhitt; konflikterna ingen viljeakt. Visst spelade
Churchill, Stalin, Truman en roll som styrande; men blott inom det
möjligas gränser. Truman valde sitt Koreakrig. Stalin kanske beslöt sig för ett
krig mot Västeuropa som förhindrades av hans död. Andra världskriget
hade kunnat undvikas om de franska generalerna inte varit alltför fega för
att slå tillbaka när Hitler marscherade in i Rhenlandet. Det är just dessa
öppna möjligheter som gör allas vårt medvetna handlande nödvändigt.
Där vårt ansvar för skeendet.
Skulle Vietnam vara oss en besvikelse? Är vi besvikna på den
nordamerikanska revolutionen för spansk-amerikanska krigets skull? Är 1809
någonting som gjort oss besvikna? Nej? Vietnams nationella frihetskrig
förde framåt som en gång Bulgariens befrielse. Trots den ryska politiken
på Balkan och i Sydostasien och trots att de befriade inledde erövringskrig
mot grannstaterna. I det kinesiska bondekriget under Maos ledning slog sig
de kinesiska bönderna ur misär till fattigdom; en seger lika stor - kanske
större - än en gång de mexikanska böndernas. Ett delar sig alltid i två och
förtecknen skiftar och historien är ständigt ny och dock bygger vi alltid
vidare på föregående generationers kamp och seger.
1951 trodde jag att Förenta Staterna var både den starkaste och den
farligaste supermakten och i ett läge då världsmajoriteten i de koloniala och
avhängiga länderna höll på att slå sig till frihet kunde därför Tredje
ståndpunktens företrädare i Sverige vara till viss hjälp sin suddighet till trots. De
kunde inte se den världsrevolution som pågick men de kunde göra nytta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
