Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var för att jag visste att det var på det sättet - jag hade sett det redan
som barn när det var tjugotalsrevoltörer och trettiotalsrevoltörer som
fixade positioner åt sig och jag hade läst om det hos kloka och klarsynta
författare som Strindberg och Vallés som jag redan som ung beslöt mig för att se
till att jag själv inte skulle kunna gå den vägen. Det gällde att redan från
början kompromettera sig så grundligt och riva broarna att den inre
svinhunden inte skulle få en chans att sticka fram trynet och ta över när
trettio-årskriser och annat liknande lockade med anständig modul.
Ty för oss som kommer från den klass och den grupp vilket åt sig och de
sina (oavsett om de kallar sig moderater eller sossar eller vpkrare)
garanterar en position så fort förnuftet fångats in behövs det faktiskt att man som
Chou En-lai sade - ser till att det tidigt blir en ordentlig och tydlig
demarka-tionslinje mot deras värld. Annars kan man inte bli till nytta. Det förhåller
sig annorlunda för barn från arbetarklassen. De lockas över. De har att
vara på sin vakt på annat sätt.
Men vad gör det om de röda ungdomarna blir gråskära akademiker?
Eller politiker. Eller byrådirektörer. Spelar de intellektuella överhuvudtaget
någon så viktig roll att man behöver bry sig om deras turer?
Jo, det gör faktiskt ganska mycket.
(Denna skriftställning gjordes aldrig ut.)
En principfråga
Brev till Mari
De anonyma skvallerspalterna övertar åter alltmer av det opinionsbildande
arbetet i svensk press. Innerspalten i AB, Tysta Mari i DN, de osignerade
fnissningarna på Expressens kultursida gör det möjligt för tidningens
anställda och dem närstående att bedriva politiska kampanjer och politiskt
betingad personförföljelse utan att behöva visa ansiktet och riskera
personligt obehag.
Den 25/10 1981 meddelade Tysta Mari att på bokmässan i Frankfurt
hade författarföreningarna från de båda tyska staterna enats om ett uttalande
mot neutronbomben vilket närvarande svenska författare fått chansen att
underteckna men att Jan Myrdal vägrat då han ansåg uttalandet pr
osovjetiskt.
Också Lars Gustafsson skulle ha vägrat med motsvarande motivering.
Till denna vägran gör förläggaren Thomas von Vegesack från P A
Norstedt & Söner en kommentar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
