Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då sprack bölden. Motsättningarna vällde fram i det fria. Sedan följde
votering på votering till dess styrelsen kallade in till extra stämma. Den
började reda upp frågan och den nya styrelsen,kunde arbeta vidare och
fortsätta att ge ut tidningen. Vi överlevde med votering och formell
demokrati. I källaren vid Kungsholmstorg hade vi skapat denna struktur just för
att klara sådana kriser. Vi hade haft en äldre kollegas råd i minnet:
”Ofrivilligt kommer jag i detta sammanhang att tänka på ett samtal jag
under kongressen hade med en delegat från centrum.
— Vilken olustig atmosfär som råder här på vår kongress, klagade han
inför mig. Denna förbittrade kamp. Denna agitation mot varandra, denna
polemik, detta okamratliga uppträdande!
Hur underbar har inte vår kongress varit, svarade jag honom. En fri,
öppen strid. Åsikterna har förts fram. Nyanserna har avtecknat sig,
grupperna har tagit form, händerna har höjts i votering, beslutet har tagits. Vi har
avverkat en etapp. Det går framåt! Det är underbart! Det är livet! Det är
något annat än de ändlösa långtråkiga intellektuella ordstriderna som inte
slutar med ett beslut utan blott i allmän utmattning.
Kamraten från centrum såg med förvånade ögon på mig och ryckte på
axlarna. Vi talade olika språk”.
Det skrev Lenin i en fotnot 1904. Parti bildar vi inte men denna dåtida
leninska entusiasm för den formella demokratin var något att ta fasta på.
Till Kerstin Ostwald kan jag alltså blott säga vad generationer av
folkrörelsemänniskor sagt till sina kritiker inom organisationen.
— Ställ då upp och gå själv med i styrelsen och tag demokratiskt ansvar.
Det kan jag säga med desto bättre samvete som jag inför senare
stämmors styrelseval bett henne kandidera.
FiB/K nr 3
4-2-82
Kulturfrågor: Två ställningstaganden
Om jag inte ansåg det meningsfullt skulle jag naturligtvis inte skriva. Jag
lever på att skriva men - som Marx påpekade - den som skriver för att leva
är alltigenom föraktlig. Att göra pressfriheten till en näringsfrihetsfråga
(eller yttrandefriheten till en författarnas arbetarskyddsfråga som det
svenska författareförbundets ordförande Jan Gehlin) är att försvara
pressfriheten med att slå den ihjäl - som Marx påpekade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
