Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Sven-Eric Liedmans text förekommer dock plötsliga känsloutbrott
vilka kanske kan förklara såväl oskärpan i resonemanget som hans oförmåga
att läsa vad som stått skrivet. Det är som om han kränkts:
”Påfåglarna Gustafsson, Myrdal, Delblanc och Fagerberg kan uppträda
med måttlösa pretentioner och ett måttlöst förakt gentemot de mindre
framgångsrika. . .” (s. 105)
Detta måttlösa förakt mot dugligt arbetande vardagliga
institutionsintel-lektuella är - enligt Sven-Eric Liedman - desto mer oberättigat som:
”De stoltserar med sina färgsprakande stjärtar där färgfläckarna är
gräl-la men sällan fogade till ett meningsfullt mönster. Åminstone under senare
år har de knappast presterat någon genomgripande analys. . .” (s. 38)
Men dessa fyra är inte de enda som kränkt Sven-Eric Liedman. Ulf
Lun-dell anklagas för att:
”. . .hans (spärrat i original J.M.) debutsamling får
förstadagsrecen-sioner.” (s. 104)
Denna uppskruvade ton driver Sven-Eric Liedman att skriva att Sven
Delblanc och jag skulle ha:
”. . .en världsbild helt präglad av det sovjetiska hotet.” (s. 36)
Han förleds att gå så långt att han till och med upprörs över att Sven
Fagerberg och jag som i Svenska Dagbladet redovisade våra ”diametralt
motsatta” uppfattningar om storkonflikten 1980 inte också i Svenska
Dagbladet ”gav sig tid att reda ut” frågan, (s. 28) Sven-Eric Liedman förstår helt
enkelt inte att inom den borgerliga yttrandefrihetstraditionens ramar är det
möjligt - och nödvändigt - att i det borgerliga Svenska Dagbladet föra en
debatt och redovisa ståndpunkter som är fjärran från och motsatta
tidningens egna men att det däremot vore orimligt (och såvitt jag förstår helt
meningslöst även om möjligt) att i Svenska Dagbladet agitera för
uppslutning på den organiserade arbetarklassens sida i en akut klasskonflikt mot
just den borgerlighet Svenska Dagbladet företräder. Detta har inte med
spelregler utan med samhällelig verklighet att göra. Och just därför att
Sven Fagerberg och jag här har ”diametralt motsatta” uppfattningar
förstår vi det bägge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
