Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges enda oberoende tidning lever.
Vi skulle ha dött. Denna gång skulle vi dött. Men vi dog inte ty vi är en
demokratisk organisation. Det är vår styrka. Alltså får demokratin och det
egna ansvaret för att det kommer att kunna sägas som vi vill ha sagt bära
upp tidningen. Och vi gör en budget som inte ger förlust. Vi gör budgeten
så att vi inte ens intecknar framtiden. Detta innebär att varje ny
prenumeration och varje sålt lösnummer ger nya möjligheter.
Visst fortsätter vi att betala honorar för utfört arbete. Vi respekterar
arbetet. Just för att vi inte diar Präntare eller Östling vet vi arbetets värde. Vi
betalar faktiskt bättre än vad Stockholm-Stidningen och Svenska
Dagbladet gör för kulturmaterial. Ty vi använder inte våra pengar att göda oss
själva. Men vi litar till egen kraft. Vi bygger så som man byggt i
generationer när det gällt att säkra folkliga organisationer och en folkets kultur.
Budgeten är ingen hemlighet. Den redovisar vi. Vi har inga hemligheter.
Vi har inte haft några. Vi har tagit hit utbildningsministern och visat våra
papper och våra räkenskaper. Inte för att vi är skyldiga det eller för att vi
någonsin erkänner politikers och byråkraters rätt till övervakning och
insyn. Den som kräver blir utslängd. Den som frågar hövligt behandlas
hövligt. Men vi tog hit kulturministern för att visa honom svart på vitt att hela
den statliga kulturpolitiken var svindel och mygel. Att vi byggts upp och
fortsätter trots den kulturpolitik och den presspolitik och den pålagepolitik
som socialdemokrater, folkpartister, centerpartister och moderater enats
om under ljudliga påhejanden från vänsterpartisterna. . . det har visat och
visar att kulturpolitiken och presstödspolitiken inte är annat än korruption
och mutor och statskontroll.
Inte undra på att journalistförbundsfolket och de övriga som inordnat
sig i statsapparaten skrikit mot oss. Att vice ordförande Thalén skrek extra
högt är inte konstigt. Vi skrev ju om hur han bidrar till Aftonbladets
nedgång och fall. Han är en sådan som tar övertidsersättning och kompledigt
för att gå på sin egen rörelses kongresser. En sådan är Thalén. En
brödsosse! Nå, alla sossar är inte sådana . De som är fibbare tänker annorlunda .
Och även en sådan som Sven O Andersson, vilken försvarar presstödet. Ty
han vet lika bra som jag att det blivit en snara om halsen på den tidning han
försöker lyfta.
Innerst inne vet Sven O Andersson att de personer som organiserat den
korrupta svenska mediasituationen och mutat de svenska journalisterna till
allmän fäaktighet inget fruktar mer än en socialdemokratisk tidning i
Stockholm, som vore styrd av och buren av och talade för de
socialdemokratiska arbetarna i Stockholm. Jag tror fortfarande att Sven O Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
