Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ma o Tsetung säga att kampen aldrig avgörs och upphör. Det förblir rätt
att göra uppror och det kommer att vara rätt om tusen år och om tiotusen
år. Det har aldrig funnits någon guldålder. Det finns inga ädla vildar. Det
kommer aldrig att skapas något lyckorike. Varje utopi kommer att
sprängas av sina uppror fast vi från vår tid inte kan urskilja vilka motsättningar
människor använder om tusen år att driva sin historia framåt. Vila får man
i graven. Då blir ro. Ty då är allt slut.
Men nog tycker jag fortfarande att Ola Hansson från 1886 låter bra. Och
i den tiden var den sanningen sann mot de då förhärskande lögnerna.
Sedan dess har dock förtecknena bytts några gånger.
Detta har mycket med Folket i Bild/Kulturfront och med vad man
kunde kalla den fibbiga litteratursynen att göra.
De flesta bland oss som skrivit i Folket i Bild/Kulturfront har menat sig
vara socialister eller kommunister. De flesta alltså! Inte alla. Men vi som
menar oss vara socialister eller kommunister vet ju att om Sverige bleve
socialistiskt och om denna socialism hade släktskap med de verkliga
förhållanden som råder i stater vilka kallar sig på något sätt socialistiska då hade
vi inte stor möjlighet att skriva vare sig i denna tidning eller i någon annan.
Om vi inte valde att skriva så att vi kunde tas in i Svenska Akademien
förstås eller öronmärkas av Kulturrådet. Då finge vi till och med pass så vi
kunde resa ut i världen och tala väl om Sveriges egen väg till socialismen.
Skrev vi som vi ville skriva så fick vi i bästa fall finna oss i att skriva i
hemlighet och för oss själva. Försökte vi sprida det, som flygblad,
väggtidning, hektograferade blad eller på annat sätt då skulle vi sättas på dårhus
eller placeras i läger eller i fängelse. I varje fall skulle vi dömas att förlora
våra medborgerliga rättigheter.
Om vi skrev bra nog att kunna läsas. Skrev vi dåligt gjorde det ju sak
samma om vi hektograferade våra töntiga ord eller ej. Dålig kvalitet är
aldrig farlig för något etablissement.
Nu kan man mena att jag sagt det själv. Socialism är av ondo. Men det
har jag inte. De rådande förhållandena är sådana att det är en skam att inte
göra uppror mot dem. Världen är skändlig. Socialism är nödvändig.
Också de omvälvningar som tyckts gått snett är framsteg. Och visst var
Förenta Staterna en väldig revolutionär och demokratisk kraft på
1840-talet trots att det var en slavägarstat. (Det var också i det restaurationens
svarta Frankrike som det revolutionära Tredje ståndet befäste sin seger.)
Men det förblev rätt att göra uppror. John Brown hängdes men när
slavstaterna krossades sjöng de segrande nordstatstrupperna om hur han
vandrade med dem mot segern och efter segern tycktes reaktionen än en gång få
överhand men slaveriet var borta även om svarta lynchades och mördades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
