Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en svenskt socialistisk akademi och dess kultur kan vi hysa förtröstan; det
finns ingen ro ens i den graven. Oundvikligen sprängs den upp av nya
uppror och något av det vi gjort blir väl kvar åt dem liksom vi tar över Frank
Norris och hans vete-epos trots att han officiellt avlivats, bortförklarats
och förvisats till de mest undanskymda fotnoter.
Du behöver inte vara lugn, som Skeppström sade.
FiB/K nr 18
7-10-82
Undran om arbete
Till Singapore skall vi för att se närmare på denna märkliga stad. Om det
existerar en puritansk stat i dag - i ordets gamla mening - så är det
Singapore. Fast där är puritanismen konfuciansk. Arbete och renlighet och goda
seder. Arbete befordrar hälsa och välstånd. Den som arbetar går det väl
och den som slarvar eller kastar en fimp på gatan kommer i fängelse till
dess han ångrar sig.
Nå - Singapore är en annan historia . Men på planet till Singapore läser
jag svenska tidningar. De rapporterar från Göteborg om att samtliga
journalister vid Radio Göteborg - en fruktansvärd mängd förresten; i gamla
dagar hade antalet räckt till åtminstone fem rundradiostationer med full
sändningstid - hade fått psykiska besvär av sin konflikt med ledningen. De
hade spytt på mornarna, de hade fått huvudvärk, de hade förlorat sin
erektion. Nu hade de gråtit ut. Psykologen satt själv i bild. Han ville att också
ledningen skulle gråta ut hos honom. Han höll med handduk.
Jag tror inte helt på historien. Jag har träffat folk från Radio Göteborg.
De verkade fullt normala. Jag antar att historien är ett fackligt vapen av
det slag som SIF-klubbar använder. Men att de använder det tyder på att
historien också går hem.
Detta oroar mig. Jag blir osäker. Tänk om historien är sann? Tänk om
journalisterna vid Radio Göteborg faktiskt är sådana? Tänk om det
numera är så på tidningarna ! Jag minns vad man berättat om alkoholismen på
Sveriges Radio och om själslivet på Dagens Nyheter.
Vi som en gång drog igång denna tidning utgick från den outsagda - men
klippfasta - övertygelsen att journalister och skribenter (anställda som
frilansar) var sådana som vi en gång fick lära oss att vi själva skulle vara. Med
en besättning som Radio Göteborgs skulle vi avlidit redan vid första krisen
1972. Alltså journalister och skribenter är beredda att arbeta dag som natt.
De må få magsår, ögonen kanske börjar blöda, de försummar hustru och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
