Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nevs ryska folkens fängelse. Återtog Frankrike sin position under
Napoleon blev de franskt anpassliga. Man kan säga att Wilhelm Agrell är vår
tids Böök. En som söker göra uppgivenheten och anpassligheten
respektabel. Och i likhet med Böök känner säkert han stor och berättigad avsky för
det barbari till vilket han tvingas önska att vi för vårt eget bästa måste
anpassas. Tyvärr.
Vi har skrivit om Wilhelm Agrell flera gånger. Var gång blir han lika
sårad. Han är ju aktningsvärd. Det har han papper och utnämning på.
Liksom en gång Böök vilken till och med satt i Svenska Akademien och var en
av dåtidens aderton odödliga svenskar. Fast anpasslig och som sådan helt
livsfarlig för oss andra svenskar.
Wilhelm Agrell är akademisk anpassling. Hösten 1982 är detta ett inte
särskilt kontroversiellt påstående. Det räcker ju att läsa honom liksom det
räckte att läsa Böök.
Hans vetenskap tillhör de dunkla . Men om man så vill kan man ju
diskutera dess rön liksom man kan diskutera orgonlådor.
Viktigare är dock att visa hur anpasslingarna och deras politik inte bara
är farliga genom allmänt anpasslingsskap utan därtill direkt hotar våra
grundläggande politiska fri- och rättigheter. Ämbetsmanna- och
aka-demikeranpasslingarna spelar nämligen nu liksom på fyrtiotalet en farlig
inrikespolitisk roll. För att visa det kan man ta Wilhelm Agrell till exempel.
Han hade en stort uppslagen artikel i Dagens Nyheter den 6 oktober
1982. Det var just som den nya regeringen skulle träda till och den nya
politiken utformas. Den artikeln ansågs vara intressant för att den talade för
anpasslighet inför Moskva. Så bedömde pressen den.
— VI FÅR INTE RETA R YSSARNÅ. Sverige får inte förödmjuka
Sovjet, säger fredsforskaren Wilhelm Agrell (Dagens Nyheter 6/10-82).
Men artikelns verkliga betydelse var en annan. För första gången sedan
fyrtiotalet pläderade en ledande svensk akademiker i en ledande svensk
dagstidning på ett resonerande sätt för inskränkning/avskaffande av
tryckfriheten; inskränkning/avskaffande av yttrandefriheten;
inskränkning/avskaffande av den politiska demokratin. Och liksom under
fyrtiotalet uttrycker i dag detta resonemang inställningen hos en mycket stor grupp
svenska ämbetsmän, akademiker i karriären och yrkespolitiker. Frågan
blir om inte anpassligheten egentligen - nu som tidigare - för dem är ett
medel att genomföra det byråkratiska avskaffande av demokratin vilket är
deras egentliga önskan. De är beredda till anpassande till den ena eller andra
stormakten blott det kan hjälpa dem få ett lättstyrt Sverige; ett land för
ämbetsmän.
Wilhelm Agrell hävdade i Dagens Nyheter att regeringen bort vara mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
