Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna tro på konsten, och framför allt detta att vara en efterklang.
Skillnaderna ligger i småsaker, det automatiska skrivsättet, de ibland något
»vågade» uttrycken, den kanske något starkare lusten att framträda
personligen.
En eller två debuterande författare, med klar stil, genomarbetad
världsåskådning, en insikt i läsarens psykologi och en medvetenhet om sitt eget
arbete, skulle lika raskt få dessa unga poeter att falla i glömska, som Det
Unga Sverige fick Signaturerna att gulna i byrålådorna.
Arbetet 16-5 1949
Litteraturens fiender
För att kunna läsa en bok med nöje, fordras att man läser den för dess egen
skull, fordras att man har ett spontant intresse av att läsa den.
Genom det trägna arbete som generationer av litteraturforskare,
bear-betare, förordsskrivare och andra lagt ned på att fjärma litteraturen från
människan, har de flesta av oss blivit skrämda för att ha egna åsikter om
litteratur, skrämda för att våga tycka något själva.
Vi sneglar försiktigt på Lamms ”Strindbergs dramer” innan vi ser
Drömspelet, vi kanske i humanistiskt patos läser Melker Johnssons
”Nietz-sche och Tredje riket” innan vi vågar gripa oss an Ecce Homo. Vi
lyssnar med öronen tätt tryckta mot BLM och Prisma, vilka de tillåtna
åsikterna för dagen är. Vi aktar oss för att yttra oss innan vi hört vad citerande
förståsigpåare har att säga. Vi har blivit skrämda för att läsa själva, när vi
läser ett arbete surrar huvudet av redan färdiglagade omdömen.
Men litteraturen skrivs inte för att ge forskarna levebröd, litteraturen
skrivs inte för att bli förklarad, uttolkad, dogmatiserad.
Vår beundran för vetenskapen har fört oss till litteraturhistoriens
kvack-vetenskap, vår tro på formler har gjort läsandet olustbetonat. För att
kunna njuta av en bok fordras att man lever med i den, för att leva med fordras
att man inte strängt dömande, moraliskt förkastande, censurerar den i all
tysthet.
Vi är besatta av tanken på livet som fult, smutsigt och dolskt. Det som
ger oss glädje, blir vi rädda för, vi stämplar det och förkastar det. Den
kristne dömer det som ”omoraliskt”, ateisten det som
”utvecklingshäm-mat”, hedonisten dömer det som ”tråkigt” och asketen det som
”jordiskt”.
Endast i en sak är de alla ense, att litteraturen bör övervakas, bör
graderas. Vi graderar böcker, inte efter deras tekniska skicklighet, inte efter
deras förmåga att fånga, hålla kvar och glädja läsaren, utan efter deras rela-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
