Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre genom de personer han skildrar än genom det intresse med vilket
man själv läser honom” eftersom det ju bara blir en av copywriterns
kvalifikationer.
Hur kan man säga: 1) att den unga litteraturen idealiserar apparaten, 2)
att den gripits av sin mission att bättra på livet, 3) att den bl a tror på
tankarnas skönhet och att allt detta bottnar i hantverksmässig nonchalans? En
skön tanke är något mycket vackert och Joyce, som förklarats oläst, kan
med hjälp av bokförsäljningsstatistik och utlåningssiffror bevisas vara läst
-mycket läst.
Vår unga litteratur har icke misslyckats och sammanställningen
Signaturer-Modern lyrik är som var och en kan se absurd.
För att börja med kärnfrågan. Läsaren är »den förste bäste som kan
stava sig genom en trycksida». Litteraturen och kulturen överhuvud är icke en
kotteriangelägenhet, icke ett tankens tornerspel med utvalda deltagare och
blåblodiga åskådare, litteraturen, liksom kulturen som helhet, är folkets.
Att ta detta som ett försvar för veckopressen, det fordrar att Anderbergs
inställning till veckopressen är densamma som herrar Bonnier et consortes:
»När dom nu vill ha det så, så.»
Veckopressen är alltför förljugen för att kunna ge någon njutning,
veckopressen är alltför skenhelig för att inte verka falsk, veckopressen är
enbart ett medel att sova med öppna ögon.
När jag skriver att en författares skicklighet avslöjas mindre genom de
personer han skildrat än genom det intresse med vilket man själv läser
boken, då kan detta inte tolkas som på något sätt berörande copywriters och
reklammän med mindre än att man anammat den litteraturhistoriska synen
på böcker och läsning: »Goda böcker är sådana, som förprickade med tre
stjärnor i de litterära Baedekrarna visserligen ger mig själsliga liktorn, men
samtidigt gör mig stolt medveten om att vara bildad.»
För att förstå skillnaden mellan att njuta av böcker och att tolerera en
annonstext fordras det att man antingen läst nog mycket för att inte
behöva följa bruksanvisningar eller att man från början läst för att det gladde
en och aldrig lockats in bland uttolkare och för klarare.
I detta sammanhang tar jag också upp Joyce, inte ens Anderberg torde
våga påstå att ”Finnegans Wake” och ”Ulysses” gav någon njutning,
möjligtvis gav det en känsla av att bemästra, men det är något som ligger
långt bortom skönlitteraturens råmärken.
Joyce’s ”Finnegans Wake” har en god motsvarighet i Rudbecks
”Atlan-tica”. Att jag säger att den moderna litteraturen råkat vilse när den följt
bl a Joyce och idealiserat apparaten, att jag säger att den gripits av tron på
sin mission att bättra på livet, att den gripits av de »sköna tankarna» och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
