Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och får sysselsätta sig med det mest lustfyllda arbete människan vet, skapa,
drömma, fantisera och bygga.
Vanligtvis levande under pressade ekonomiska förhållanden, får
konstnären dock mer än de flesta människor tillfälle att förverkliga sina mål.
Men genom att fylla sin uppgift av att skapa något som går bortom, som
går vidare och framför, tvingas han in på hårdare linjer, tvingas han att
söka sammanhang och förbindelser, att få nya perspektiv.
Sin samhälleliga funktion fyller han genom att få större vyer, se skarpare
dagrar och dra hårdare slutsatser; genom att fylla denna funktion tvingas
han att dra ut konsekvenser, som om de bleve allmänt erkända skulle
rasera grunderna för vår nuvarande samhällsform.
Om konstnären nu fyller sin funktion, och skapar konst som för vidare,
då reser han mäktiga krafter mot sig, han får svårt att hävda sig i
dagskon-kurrensen, han får sin ekonomi ytterligare rubbad, han får finna sig i att
bli utskälld och sedd över axeln.
Om han ger efter för trycket och böjer sig, fyller sin slipade, ofta
mästerliga, form med godkänt innehåll, då har han visserligen anpassat sig, om
han är tekniskt kunnig har han vunnit en position som »tongivande», men
han har icke fyllt sin uppgift, han sjunker snabbt tillbaka i glömska
eftersom han intet kan ge, multnar och blir på sin höjd en förevändning för en
doktorspromotion.
Många konstnärer som ställs inför detta problem ger efter, de når en
bättre ekonomisk position, de når en bättre social position, men de
förlorar förmånen av att få skapa, fantisera och drömma i frihet, de skapar inte
längre konst.
Den enda möjligheten för en konstnär att fortfara som konstnär, och
inte urvattnas till en specialtrimmad reklamtecknare eller en högkvalificerad
serieskribent, ligger i ett envetet fasthållande vid den verklighetssyn han
drivits till.
Radikal konst, lidelsefull ärlighet, hänsynslöst och hårdnackat arbete,
den kan ge något förmer än vad konstkonsumenten själv kunnat komma
fram till.
Officiell konst däremot, den må vara aldrig så teknisk, aldrig så
formfulländad, blir bara ett upprepande, om än i »vackrare» termer, av vad
konstkonsumenten själv insuper från omgivningen, den ger inga impulser,
är död, är redan efter något tiotal år onjutbar.
Radikal konst behöver inte nödvändigtvis vara detsamma som radikal
politisk åskådning. Balzac var utan tvivel högborgerlig, klerikal och
monarkistisk som människa , men som konstnär var han en av den ärliga
radikalismens store. Den radikala konsten fordrar en aldrig svikande för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
