Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bärande skikt. Något som stämmer den sanne fosterlandsvännen till
eftertanke och andakt. Dock har jag tyvärr inte funnit något belägg för att
dessa riter skulle vara en levande sed bland våra kommunalmän och
riks-politiker.
En annan rimlig förklaring skulle vara att vi vore ett ovanligt högstående
folkslag. Moraliskt, längtande, strävande, sökande efter en mänsklig
fullkomlighet. Och i den plägar ingå askes. Ty strävan efter det övermänskligt
fullkomliga brukar manifestera sig som högst mänsklig ofullkomlighet.
Man skulle ju kunna förmoda att våra svenska politiker och
offentligdebatt-deltagare satt suckande över egen ofullkomlighet vid
middagssupen och ur denna känsla hämtade krafter till ångest och oro. Att de
gick i ett ständigt moraliskt bakrus. Men de undersökningar jag företagit
vid olika tillfällen hemma i Sverige både inom den politiska och den
publicistiska miljön tyder alls inte på något sådant. Varken ångest inför supen,
oro vid den eller ruelse efter den har kunnat konstateras. Vilket även det
var tråkigt, ty det var en upplyftande hypotes. Nästan religiös.
Kvar står bara det faktum att ett land befolkat av en majoritet snälla
måttlighetsdrinkare låter sig moraliskt toppridas av en liten minoritet
av-hållsmän. och finner sig i det. Och ser avhållsamheten som all äkta morals
källa. Sällsamt händer och sällsamt att berätta.
SE nr 46 1957
Mofotings reaktioner
Åren 1958-1963 tillbringade jag i Asien. De åren blev avgörande. Inte så att
jag inte tidigare tagit ställning mot kolonialism och imperialism utan
därför att det var först i Asien jag insåg att Hitler inte var ett undantag. Han
gjorde blott mot européer vad liberala britter gjort mot asiater. Fascismen
var imperialism.
När jag under åttiotalet protesterade mot demoniseringen av fascismen
(”Holocaust”) så berodde detta inte på att jag underskattade dess brott
utan på att en sådan demonisering innebar ett ursäktande av imperialismens
och kolonialismens brottslighet. Demoniseringen av Hitler är en skymf
mot den brittiska, franska, amerikanska, ryska, belgiska, holländska,
japanska etc etc imperialismens offer. Om imperialismens offer borde man i
sanning kunna säga att där inte var jude eller grek! Blott offer för de
brottsliga imperialister för vilka mord och folkmord är lönsamhet och
profit. Denna text skrevs 1962. Innan jag återvänt till Europa.
Upptäckte plötsligt i en diskussion för ett par dagar sedan att jag sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
