Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”dom” om européerna. Alltså har mina perspektiv förändrats under dessa
fem år. Min världsbild blivit en annan. Detta innebär inte att jag blivit
fångad av den ”asiatiska själen”, jag har varken blivit yogi eller buddhist.
Tvärtom, mot kristendomen har jag alltid stått likgiltig - då den inte spelar
större roll längre. Men mot fatalismen övertron, den asiatiska religiositeten
står jag inte likgiltig. Ty den spelar roll. Den är opium för folken. Min
reaktion mot den blir asiatisk. Det var många år sedan jag i Sverige hörde
någon sjunga Internationalens andra vers. ”1 höjden vi ej räddarn söka, ej
gudar furstar oss stå bi. . .” Här sjungs den. Här är den aktuell.
Läser europeisk press och lyssnar på europeisk radio och upplever det
djupa främlingsskapets förvåning. Europa är exotiskt. De skriver och talar
om Asien som om här fördes ett gigantiskt schackspel. Rött mot vitt. Men
här är svält, sjukdom, nöd, utsugning, förtryck, våld. Här är kamp mot
detta. Folk kämpar inte ens för det ”rika livet”, folk kämpar för att få
överleva. Debatten om ”u-länderna” = debatten om ”arbetarefrågan”
för hundra år sedan.
Ser att det hemma i Sverige förs debatt om vår profil i världen. Som om
vi hade någon! Denna säregna föreställning att de fattiga och utsläpade
bondemassorna i Asien skulle uppleva stor lycka vid att höra talas om vår
höga levnadsstandard. Överhuvudtaget denna de rika ländernas perversa
tanke att Indiens eller Kinas bondemassor känner solidarisk glädje vid att
höra att det ena eller andra landet nu proppar i sig mer smör än någonsin
förr. Det ställföreträdande lidandet har jag alltid ansett vara en säregen
tanke: men den ställföreträdande välmågan är dumhet på gränsen till det
brottsliga.
Låt oss tala om experter. Folkets kärlek näst min lön. Det skrivs i
Europa att de är älskade och avhållna. Det citeras regeringsdeklarationer. Visst,
godsägarn talade väl om rättarn - men vad sade statarna? Det är inte fråga
om experternas personliga ”godhet”, det är fråga om deras sociala
funktion. Jag håller mina sammanlagda inkomster under närmaste tioårsperiod
mot en kagge lingon på att om tio år förekommer inte längre några
”experter” i Asien. De kommer att utestängas ur det ena landet efter det
andra. Oavsett ländernas politiska utveckling.
Visst kommer det att finnas utländska tekniker anställda i dessa länder.
Men anställda, utan diplomatiska rättigheter, utan exterritorialrättigheter,
folk som kommer för att utföra ett arbete mot lön.
Det talas om hjälp. Hjälp till underutvecklade länder. Vi kan räkna ut
vilka kapitalinvesteringar som behövs. Vi kan också räkna ut hur de bör
göras. Vi vet att då skulle hela problemet lösas på trettio år och var
världsmedborgare ha samma möjligheter oavsett om han var född på Eldslandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
