Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det innebär icke att någon skrivare har möjlighet att begagna andra
människor direkt. Ty om icke figurerna börjar leva blir boken inte skriven.
Till och med den uslaste brödskrivare och deckarförfattare kan inte
undkomma sitt eget fabulerandes krav på organisk utveckling.
Därför blir det meningslöst att fråga som Solveig Lundquist:
”Får författaren modellera dem nästan hur han vill eller över huvud
använda dem? Vad säger hans eget samvete? Jag tror att författaren när han
inte är förhärdad och van i gamet, vi har en del sådana i Sverige, känner
detta problem tungt.”
Men nyckelromansmyten leder till att många människor sätter
likhetstecken mellan författaren och hans figurer.
Värre är när någon känner sig eller sina vänner utpekade. Efter en av
mina romaner fick jag höra att en av figurerna (en äldre man jag tyckte synd
om) skulle ha varit ett porträtt. Den avporträtterade hade fått en
depression. Men jag fick höra det samma från flera håll och det gällde alltid olika
personer. Att jag inte hade porträtterat av någon hjälpte mig knappast. Jag
blev lastad för depressioner vilka skulle ha träffat mig helt obekanta
personer. Rörande en annan figur i en annan bok hände samma sak. Personer i
olika delar av landet skrev till mig och beklagade att jag ”utnyttjat” (även i
detta fall för mig helt okända) personers liv. Detta skulle bara vara en
krumelur i kanten om det inte vore för att bra många människor runt om i
landet faktiskt går omkring och är övertygade om att de porträtterats i den ene
eller andre författarens arbeten. Ibland lyckas de till och med få
tidningarna att ta upp frågan. Med en sådan inställning till litteratur dödförklarar
man ju allt litterärt arbete.
Men myter är svårbekämpade. Storsjöodjuret visar sig fortfarande
ibland och nyckelromanen spökar i spalterna.
Det finns ingen gräns, Solveig Landquist.
Stockholms-Tidningen 5-10-1957
Arbetsjournal Dehli 2-3-62
Svenska tidningar!
”En ofta sedd gäst i våra farvatten är kanonkungen Alfred Krupps
Ger-mania V” AB 11-12-61
”Är autentiska bilder av nazisternas avrättningar och våldsscener i kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
