Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ostörda känslobindningar senare i livet om man haft en trygg
familjesituation än om man haft en otrygg familjesituation som barn är förenklad och
oriktig. Den som blir knäckt skadas, det är sant. Men konflikterna är
nyttiga. Genom dem utvecklas man. Mig gav de en stor frihet som jag kan
utnyttja till arbete.
Men visst hade det varit roligare att ha haft en annan barndom.
Vi nr 21 1977
Mitt femtiotal
Den gängse framställningen av det litterära och politiska femtiotalet i
Sverige ger en bild av ett ynkedomens bakvatten. Jag kan vara överens. Sådan
var den officiella svenska miljön och sådana var dess gängse intellektuella.
Så såg jag det då. så beskrev jag det också från 1950 och framåt. Men det
fanns ett annat, ett större och friare årtionde i en värld där det gamla
störtade i gruset och världsmiljonerna steg mot ljuset. Sådant var mitt
femtiotal.
Men det har jag redan påpekat vid det förra svenska decennieskiftet (DN
17-10-71). Den texten lät jag trycka om i ”Skriftställning 4.” I boken ”Ett
femtiotal ”(Gidlunds 1972) gjorde jag en sammanfattning och gav
material.
Men det fanns naturligtvis också ett femtiotal som var mitt på ett annat
sätt. Det livsårtionde som började när Jan Myrdal var tjugotvå år på det
tjugotredje och slutade när han var trettiotvå år på det trettiotredje.
En hel del material från detta finns i gamla lägg; texter av olika slag.
Egna och andras. Harald Wollstad har i ”Lundensiskt 40-tal” skrivit ett
kapitel som ger rätt riktiga ögonblicksbilder av mig från tidigt femtiotal.
Bosse Gustafson och Sture Källberg har också skrivit. Men deras
beskrivningar är - bortsett från känsloläget - inte tillförlitliga. Om de blir helt
trodda får jag väl skriva memoarer en gång.
Nyårsdagen 1950 bodde jag i en slumbostad på en vind i Mölndal med
hustru och son. Sex veckor senare deporterades jag från England för att
jag hade en bengalisk svärfar och olämpliga åsikter. Nyårsdagen 1960
bodde jag i Defence Colony utanför New Delhi. Det var kallt och väggarna
dröp av fukt. När jag kunde sitta uppe skrev jag på en bok om
Afghanistan. Mest låg jag, ty jag var sjuk.
Att jag var annorlunda hade jag vetat redan som mycket litet barn.
Andra tänkte inte på samma sätt. Orden var dem inte rumsliga. Bildade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
