Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det kunde Gunnar lyckas. Också det var ju en av hans favorithistorier.
Men det var ju Gunnar och inte Herbert som gav sig iväg till Amerika 1941.
Men Herbert Tingsten var ju inget oskyldigt offer. Som chefredaktör för
Dagens Nyheter hade han sökt - och ganska bra lyckats - ta heder och ära
av Gunnar Myrdal. Med den kännedom som långårig intim vänskap ger
hade han kunnat sätta in stötarna så de skulle såra. Men jag vill inte därför
hävda att hans avmätta upprördhet över att Gunnar med polemisk finess
önskade livet ur mig för att jag störde regeringen var ett hyckleri. Det hör
till god ton att inte låtsas om hur debatten förs. Gunnar Myrdal och
Herbert Tingsten som begagnade varje tjuvknep mot varandra i debatten (och
-som Gunnar - skrockade förtjust när slaget gick hem) höll masken. Jag tror
till och med de kunnat skriva riktigt utmärkta akademiska nekrologer över
varandra.
Varför skriver jag detta? Nå, inte är det för att jag blev särskilt sårad
över att Gunnar hoppades att jag skulle avlida (kvalfullt helst). Det tillhör
spelet. Men Tingstens riktiga beskrivning av hur de anständiga reagerade
är värd att hålla i minnet. Från en allmänt humanistisk och liberal
åskådning sett var de anständigas reaktion oanständig. Men den åskådningen är
ju inte annat än hölje. Politiken avgör allt som Mao påpekade. Det finns
varken familjekärlek eller allmän anständighet som kan stå emot det
härskande politiska intresset. Eller rättare sagt: det härskande politiska
intresset är alltid detsamma som familjekärlek och allmän anständighet och den
som bryter det härskande politiska intresset går därför mot såväl allmän
anständighet som familjekärlek. Svenska Dagbladets dåvarande politiska
redaktion kände därför lika djupt för Gunnar Myrdals önskan att jag
måtte förgås i de sydostasiatiska rismarkerna som någonsin den
socialdemokratiska provinspressen.
FiB/K nr 16 1982
9-9-82
Å förekommen anledning
På förekommen anledning, som det heter. Hösten 1982 offentliggör jag en
prosaberättelse ”Barndom”. Ett par kapitel presenterades i Expressen 25-7
på kultursidan. Sedan har den också tagits upp på nyhetsplats.
Vad nyhetsvärderingen beträffar har jag väl en något annan bedömning.
Det allmänt nyhetsmässigt intressantaste med offentliggörandet av
”Barndom” är att det först sker i radio. På rak arm kan jag inte påminna mig
någon annan som valt den vägen på senare tid. I varje fall är det inte vanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
