Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ville att han skulle dra. . . att en bok han inte läst och inte kunde ha
läst då den inte ännu kommit ut inte borde ges ut.
Klassekampen 10-8-82
Kvinnan i »Barndom»
»Barndom» är en berättelse om ett barns växt till ett jag; ur barnets
perspektiv. Jagets tillblivelse. Identitetens skapelse. Ty vi alla formas tidigt.
Senare lär vi oss, ändra uppfattning och åsikt och kan sägas förändra oss.
Men identiteten förblir. Mönstret består.
För att inte få felaktig debatt kan jag tillägga att detta mönster senare
kan fungera för såväl en fascistisk som en revolutionär som en
anti-auktoritär som en byråkratisk identitet. Sådant kommer senare. Jaget är
fastlagt dessförinnan.
Detta vet vi ju - åtminstone till dess vi fått lära oss att inte ha tydlig
identitet. Min sonson Peter tog upp kortet med den bild av mig som barn vilken
sitter på bokens omslag och sade:
— Varför är du klädd sådär?
Ingen hade sagt honom att barnet var jag. Det såg han med en gång.
Identiteten fanns ju. Men kläderna var annorlunda.
Den uppgift jag ställde mig var att i skrivandet återgå från en fastställd
tid när den skrivande visas som femtiofem till en där samme skrivande är
fem, Metoden var åter kallandets. Det skulle bli möjligt att ta ett kliv rakt
in i femåringen. Allt skall vara som då. Varje känsla, varje syn, varje
minsta löv.
Fantasierna skulle återuppstå. Ty det märkliga är att många människor
som är helt beredda att tala om sina undermedvetna barnaönskningar är
(skamset) oförmögna att återge sina dagdrömmar och sina medvetet styrda
fantasier under barndomen. Jag skulle nu berätta deras fantasier för dem.
De skulle känna igen sig. (Och befria sig till fantasi i bästa fall.)
Ty denna berättelse var programmatisk och programmet hade en
uppgift. Som Brändes påpekade satt alltför många fast i sina fördomar och sin
okunnighet och sin rädsla och de måste hjälpas loss. Också denna text
skulle bidra till deras medvetandegörande. Detta var det medvetet utformade
programmet. För att genomföra det måste jag utnyttja de egna känslorna.
Återkallandet är ju en oroande, till dels panisk upplevelse och släpper fram
starka känslovågor. Men båda leden hör till. Först när medvetandet
programmerar blir det möjligt att låta femåringen återuppstå i sin egen känsla
med sin egen syn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
