Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan. Jag meddelade att karikatyrboken dröjde. Satt sedan vid
skrivmaskinen från fyra, halv fem på morgnarna och skrev när det var helt mörkt
och helt tyst och jag var helt ensam och kunde låta en barndom komma
åter.
Lästidningen Nr 1-83
12-1-83
Kamratdomstol
Efter att i nästan tre månader ha grubblat på frågan om huruvida Jan
Myrdals pojkår på trettiotalet var lyckliga överlämnade Thorsten Cars ärendet
till de dömande kamraterna med ett kärvt och kraftfullt ”jaså” den 24
november 1982. Där vilar det sedan dess.
Jag är inte road. Till det kan jag nog få orsak att återkomma. Men här
och nu vill jag ta upp vissa principfrågor.
Jag gör det i Svenska Dagbladet därför att tidningen inte publicerat
någon sådan Gunnar Myrdals kommuniké i ärendet ”Jan Myrdals lyckliga
barndom” som i likalydande utformning införts i de fyra övriga
Stockholmstidningarna.
Prosaberättelsen ”Barndom” är andra delen i en svit av fyra. Den första
delen publicerades i slutgiltigt skick på engelska år 1968 under titeln
”Con-fessions of disloyal European”. Av vissa skäl lät jag dröja med den
svenska utgåvan (fast jag lät den översättas till norska 1970). Den kommer dock
nu i svensk översättning hösten 1983. Nästa del följer hösten 1984. Sviten
är icke en självbiografi. Jag utnyttjar egna upplevelser för att reda ut
allmänna frågor: Vilket ansvar? i den första delen; Vilken identitet? i den
andra; Vilket medvetande? i den tredje och Vilken värld? i den fjärde. Med
den fjärde delen sluter ringen sig. Detta är mitt arbetsprogram.
Av nyvalde socialdemokratiske riksdagsmannen Hans Göran Francks
agerande att döma kan det verka som om jag sökt skildra det
socialdemokratiska etablissementets liv på trettiotalet. Det har jag inte. Om t ex den
finländska elitens sexuella beteenden, bråk och dryckesvanor kan man läsa
i dess egna uppgörelser, självbekännelser och berättelser. I min text finns
inget sådant. Det var inte min uppgift.
Pressens opinionsnämnd uppträder som en tryckfrihetsdomstol och
använder sig av juridiska resonemang. Men den är ingen domstol. Den är en
privat sammanslutning som opererar utanför grundlag och lag utan ens
möjlighet för de anklagade att låta förhöra vittnen eller att be vittnen
friska upp sitt minne. Den dömer på lösa rykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
