Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådana intellektuella, nyss representanter för det ena eller andra
så kallade kommunistpartiet — vpk, skp eller baudepartiet — vilka
nu offentligen gör avbön, begär syndaförlåtelse och meddelar att de
blivit liberala och demokrater som Tingsten på femtiotalet
använder gärna mig som förevändning. De behöver någon intellektuell
hotbild, någon nackskottsprofet, när de skall bilda åttiotalets Nya
Vänster. Denna gång inte en socialistisk Ny Vänster utan en
Radikalism med marknadsekonomi på liberal grund.
Inte för att jag skrivit någon Sång till Partiet, gått med emblem
runt halsen eller på annat sätt representerat något av deras forna
partier (för kalenderbitare — och US A-ambassaden — kan jag
påminna om att sista gången jag var partiföreträdare var hösten
1953 då jag representerade SKU — Sveriges Kommunistiska
Ungdomsförbund — i en paneldebatt om ungdomsbrottslighet med
representanter för alla riksdagspartiernas ungdomsförbund. Se
vidare referat i Hallandsposten 21/11 1953) utan för att jag inte
hyllar de Mänskliga rättigheterna och alltså nu för dessa svenska
intellektuella i deras nya publicistiska tillvaro företräder själva den
odemokratiska tradition som enligt dem tog sig uttryck i de partier
de tidigare förletts representera.
Visst är jag mot de Mänskliga rättigheterna. Jag är demokrat
nämligen och europé och Berget har i allmänhet varit mot
girondis-ternas och Träskets skrivningar av rättigheterna i snart tvåhundra
år. 1789 års Mänskliga rättigheter var människans oförytterliga rätt
till: Frihet, Egendom, Säkerhet, Motstånd mot förtryck. Alltså:
Frihet att med statens organiserade våld stå den egendomslösa
majoriteten emot med full säkerhet för sin person. Så uttryckte vi
oss redan med Franfois Boisell den 30 september 1789 innan dessa
Mänskliga rättigheter klubbats.
Att ifrågasätta egendomsrätten kunde kosta livet men 1793 års
konstitution var något mer vår, den tog fasta på Jämlikhet;
upphävde egendomen i ett fall genom att avskaffa äganderätt till slavar
och inskränkte egendomen i allmänhet genom att i artikel 21
förvandla 1791 års fromma önskan om stöd åt de fattiga till samhällets
plikt att garantera medborgarnas existens. I de Rättigheter
Robes-pierre skrev åt Jakobinerklubben fastslogs rätten till arbete. För att
säkra den rätten skulle Lagen ta vad som behövdes från de rikas
egendom. Girondisternas Mänskliga rättigheter var — som
Robes-pierre sade: ”en rättighetsförklaring för de rika”. Och han föresprå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
