Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nå! Vad med de döda? Apropå Landquists Strindbergsbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"I nutiden skulle icke en enskild man, i varje fall inte en
författare, kunna väcka så starka känslor av fruktan och
irritation."
Inte undra på att vi fann Landquist såväl politiskt oren som
litterärt ohederlig.
Denna bakgrund är viktig ty att Landquist tog ställning för
Strindberg i Strindbergsfejden och att han gav ut Strindberg
kunde inte då få oss övertygade om att han också verkligen
stod på samma sida som Strindberg i den klassiska och
antagonistiska motsättningen. Det nuvarande urvalet
bekräftar detta. John Landquist uppskattar mycket av Strindberg,
han förmår också inse att Strindberg inte var galen vilket alla
litteraturhistoriker inte förstått. Men var gång han närmar
sig en av de strindbergska brytningspunkter då den
traditionella motsättningen i litteraturen flammar upp; till och med
den Strindbergsfejd på vilken han kom att bygga sitt rykte då
han varit med om att inleda den med artikeln "Strindberg
har rätt" i Aftontidningen den 8 juli 1910; då visar sig att
Landquist aldrig kunnat förstå det réfractaira draget hos
Strindberg. Det som gjort Strindberg älskad av folk.
Det är denna ställningstagande borgerliga och
samhällsbevarande oförmåga att läsa den författare han timrar sin egen
storhet på som visade sig i skandalen vid Landquists utgåva
av "En dåres försvarstal" 1914. Då Strindbergs råhet var
litteraturpolitiskt olämplig för en kritiker i den dåtida
karriären bytte Landquist ut Strindbergs supvisa mot Bellmans
plingeliplong.
"Berusning! Bestigning!
det är livets sanna ändamål"
hade man som bekant sjungit i Strindbergs och senare
Bengt Lidforss’ supsällskap, skrev David Sprengel.
"Att supa,
att hora,
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
