Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om jubeltal - Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ännu under lång tid rörde sig våra resonemang på
samma plan om än inte i samma banor. Det gällde nationen
och folket, antiimperialismen, synen på staten och dess roll
under sådant som IB-affaren Hans ställningstaganden kom
också att upplevas både befriande och vägledande för en stor
grupp bland de yngre intellektuella. Yllet hade avgörande
betydelse för många. Liksom hans stora tal om IB.
Samtidigt pågick hos honom denna långsiktiga förändring
som inte blev helt uppenbar förrän han flyttade till Förenta
Staterna. Då såg jag att han var en annan. Han hade annat
minspel och andra gester. Jag upplevde det som ett skov i
min bild av honom.
Det var ju så att vi både umgicks och resonerade publikt
inom samma offentlighet. Vi var också definitivt olika, hade
olika bakgrund och olika erfarenheter och olika
värderingssystem. Det var ju därför vi kunnat diskutera på ett förnuftigt
sätt. Men vi höll distans i umgänget. Jag vill heller inte bli
privat i personrelationer. Det innebär också att jag
formalise-rar min bild av de människor jag umgås med. Förändringar
under ytan vill jag inte ta ställning till innan de visar sig i
offentliga ord och handlingar. Om jag inte skall ha dem till
förlaga; material för personager. Men som figur i Gängse
galleriet hade jag honom inte. Vi umgicks alltså på den
offentliga ytan. Hade därtill trevligt samman på krog och i sällskap
och slängde käft.
Efter Den onödiga samtiden tror jag inte att jag skrev med
honom, om honom eller mot honom. Om jag tänkt efter skulle
jag nog menat att han rörde sig i en bana allt längre bort. Det
började bli allt svårare att över detta avstånd hålla den
intellektuella kontakt som är förutsättningen för
meningsfyllda och skapande motsättningar.
Men för något år sedan såg jag tydligt hur han inte längre
rörde sig i en Qärran bana utan att denna bana gick i annat
plan. Eller — sagt på ett annat sätt — att personen jag var van
att se genomgått ett skov och tagit ett ändrat ansikte. Icke
blott ett nytt skägg och ett nytt uttryck.
Skeendet var länge förebådat även om jag inte brytt mig
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
