Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om jubeltal - Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om de olika tecknen. Så var det dock inte bara för mig. Så var
det för många bland oss oavsett politiska och
litteraturpolitiska ställningstaganden. Det hördes också en ny ton i kritiken
av hans arbete. Den blev inte negativ. Den blev avvaktande,
dröjande.
Hans omställning till Texas och nyväckta amerikanism var
lika olycklig för honom som för Ola Hansson flyttningen till
Tyskland och kärleken till preusseriet.
Att någonting skett med Lars Gustafsson märks tydligast i
hans politiska skriftställarskap. Hans angrepp på Palme och
dennes politik var av betydelse. De var intressanta och
betydde också mycket men de har blivit gälla. Tonläget är fel.
Bilden av Palme har höjts i färg.
Det märks också just inom den socialdemokratiska apparat
han angriper. Nyss var de oroade. De angrep. Nu anser de sig
inte längre behöva svara. Liksom svenska författare i
allmänhet oavsett ideologi hade han tidigare brukat söka sig till den
bildade traditionsliberala, allmänkonservativa eller
folk-hemskt socialdemokratiska svenska borgerlighet av
ämbetsmän, professorer och gamla kulturfamiljer där man köper
böcker och talar om konst vid middagsbordet.
Men plötsligt uppträdde han nu som hemvändande
svenskamerikan samman med nyliberala SAF-direktörer. Alltså inte
bara hos - vilket många gör någon gång - utan samman med.
Och det var nu med Ahlmark han resonerade offentligt.
Men de borgerliga kretsar till vilka författare söker sig är
visserligen SAF-direktörernas uppdragsgivare men de umgås
ju inte med dessa direktörer. Ty den bildade borgerligheten
talar inte affärer över maten om kvällarna. Och nu börjar de
journalister som är anställda för att sprida
SAF-direktörer-nas åsikter på fritid markera leenden.
Det är allvarligt. Lars Gustafssons publik var intressant.
Den hade under sjuttiotalet stor bredd; såväl de
traditionsliberala och gammalkonservativa som de unga radikala sökte
sig till honom. Inte bara för hans snabbhets skull, kasten i
språket, glittret över orden utan just för hans folklighet, hans
västmanlänningeskap.
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
