Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vin som vetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstart som uppstod i skiftet mellan sextonhundratal och
sjuttonhundratal och utvecklades mellan år 1750 och år
1850, men som nu redan upphört och omvandlats till
vetenskap. Det vin vi nu dricker är ett vetenskapligt vin. Om vårt
vin är vin så fanns inget vin före slutet av
nittonhundrafem-tiotalet. Och liksom vinet som konst utvecklades här kring
Bordeaux var det här det nya vetenskapliga vinet skapades.
Det var för att komma åt sådant förnuftigt vetande vi
lyssnade på föredrag om vinhandelns ekonomi på medeltiden,
svav-lingens historia, klimatet och jordförhållanden och om
eftermiddagarna satt i det Oenologiska institutets
avsmaknings-rum i Bordeaux, luktade, smakade och spottade.
Ty för den som så önskade fanns på Oenologiska institutet
verkligt vetande att erövra också på sommarkursen.
Men jag är inte källarmästare. Visst finns allmänna skäl att
diskutera vinhistoria och hur språnget till vinkultur gick till
när bourgeoisien tog medvetande. Fast nog är för mig detta
-liksom varje - intresse överdeterminerat. Törsten utklädd till
vetenskap. Inte hade jag valt att försöka arbeta i teorin med
vin om jag inte haft något förhållande till det i praktiken.
Och att jag förhåller mig särskilt till vinet grundas inte på
att jag drack vin i vatten om söndagarna som treåring. Jag
har från tonåren och fram fortsatt att dricka för jag tycker om
den verkan alkoholen har. Berusningen alltså. Jag dricker
dock inte vad som helst. Så viktig är berusningen inte. Alltså
varken T-sprit, dåligt rödvin eller konstiga cocktails. Men
bakom mitt intresse för smaker och dofter och försök att
särskilja årgångar och vindistrikt finns naturligtvis
berusningseffekten. Annars kunde jag lika gärna dricka Pommac
eller mineralvatten. Det gör jag ju. Pommac är en utmärkt
dryck i sitt slag och Perrier har smak. Om jag bilar på Balkan
for jag ett billass olika mineralvatten med mig hem. Men
dricker i verklig mening det gör jag vin eller sanna
brännviner av olika slag.
I källaren har jag några meter vinlitteratur. Däribland
också en hel del böcker om den medicinska nyttan med vin.
Skrifter sådana som Soignez-vous par le vin av Dr E A Maury.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
