Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vin som vetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tingsten eller för Gunnar Sträng för den delen. De skulle bli
lika ineffektiva, arbetsskygga och oskärpta.
För oss, den stora majoriteten hör alkoholen till
livsmönstret sedan årtusenden. Vi berusar oss något för att det gör ett
liv fyllt av arbete, möda och vissa sorger lättare. Att vi inte
super oss fulla dagligdags beror på att vi arbetar. Som gåtan
uttryckte det:
— En är lagom. Två är för mycket. Tre är för litet. Vad är
det?
Supen! Ty tre supar är för lite för att festa. Två supar är för
mycket för att arbeta. En sup är lagom dagligdags.
Alkoholen gör oss som personer varken bättre eller sämre.
Alkoholen tar inte fram något som inte tidigare fanns i
personligheten. Det är som mödrarna brukade säga förr i
världen till sina döttrar:
- Gift dig aldrig med en karl du inte sett riktigt full!
Dricker gör jag som de flesta bland oss. Inte när jag
arbetar alltså. Med åren kanske jag också dricker allt mindre
starksprit men till maten tar jag vin. Dagligen. Dock hellre
Ramlösa än dåligt vin. Det har också funnits långa tider när
jag inte smakat en droppe. När jag rest i muslimska länder
eller vistats i mycket heta klimat har jag ingenting druckit
och heller inte känt något särskilt behov.
I två sammanhang har jag tidigare skrivit om mitt
förhållande till alkohol. Båda gångerna blev det moralbråk. Ena
gången var för trettio år sedan. Då ville SE ha en text till
vinets lov. Jag skrev den. Då var jag i Spanien och jag skrev
om det starka vin vi bar hem i damejeanner från
vinhandlaren. Men SE var trots allt en anständig tidning och
publicerade försiktigtvis stycket som insändare. Allvarliga
nykterhetsvänner skrev sedan varnande om hur illa det skulle gå för
mig i framtiden.
Den andra gången jag skrev om alkohol var på sjuttiotalet.
Då påpekade jag att vi som drack utgjorde en majoritet. Vi
tyckte om det och ville fortsätta med det. Men det fanns en
minoritet som inte kunde klara det. Vi har alla skolkamrater
som klapprar med löständerna nere på Skeppsbron. De tog
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
