Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära. Inte i. Han var inte ateist. Hans Gud var inte av
statskyrkan precis och han tog sin religion som man tar ricinolja;
blundade och svalde. Men just med den isgrå blicken snett
underifrån kunde Strindberg tydligt se vad sådana som Sven
Hedin och Carl Larsson skulle komma att gå för.
I Tegnérlunden vräker sig nu titanen August Strindberg ut
ur klippan. Naken, trotsande, ungdomlig; en Loke med en
väldig muskelsvällande bål som tar spjämtag mot livet. I tre
gånger naturlig storlek och långt mer levande har Carl Eldh
format honom. Och Carl Eldh var den unge Strindbergs
beundrare och den åldrande Strindbergs vän ända in i det sista.
Han var en yngre vän och beundrare. Hans bronsgestalt är
Strindberg som hädar tidens gudar. Åttiotalets Strindberg.
Och ”Svarta fanors”. Men även ”Infernos” och ”Fadrens”.
Eldhs bild tog sin stora form år 1912; Strindbergs dödsår
men kom på plats först år 1942.
Men året därpå, 1943, dog i Berlin en redan då alltmer
bortglömd Georg Wiedersheim, född i Västergötland,
uppvuxen i Finland och sedan slutet på adertonhundraåttiotalet
bosatt i Tyskland. Ett halvt århundrade tidigare hade han
varit nästan ett litterärt löfte. Då som författaren Adolf Paul.
Det var den tiden han var Strindbergs unge vän och
beundrare - och epigon - i Berlin i början av 1890-talet. Men
löftet infriades inte. Ur den svenska litteraturen försvann han
innan han ens hunnit få fotfäste; in i den tyska kom han inte
trots ett femtioårigt gnetande på tyska språket. Det enda som
nu återstår av hans litterära arbete är den volym där
Strindberg reflekteras i hans minne. Också Adolf Paul visar fram
den nakne Strindberg. Men det är en annan Strindberg än
Carl Eldhs.
”Ty vad som dök upp igen ur djupet var en helt annan
människa! Ingen man mer, utan en gammal käring!
Huvudet hade förlorat halva massan, lejonmanen klibbade
tätt vid hjässan, det kantiga, fårade ansiktet med den
spetsiga, minimala hakan och den lilla skvalleraktiga munnen
passade bättre till de muskellösa armarna! Den gamla
käringen som dag ut och dag in, gnatade över livets små ve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
