Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där de svartare fanorna drar fram
Nu skall jag tala om ”Svarta fanor”. Det skall jag göra på tre
nivåer.
Först skall jag tala lite litterärt. Lite dubbelt naturligtvis.
Så som det anstår en svensk författare. Det blir nog
acceptabelt även för penklubbister och de forna vänner som tagit
sitt förnuft till fånga och sålt det till Moderna tider.
Sedan skall jag tala lite om det som gjorde Strindbergs
text så motbjudande för rättänkande brantingska
socialliberaler på den tiden. Kanske stör det en och annan sådan
än i dag. Vem vill i det fortgående parlamentariska
falskspelets tid tvingas höra det sagt att för vår litteraturs störste
klassiker tillhör Westerberg den avgående träcken och att en
långbänkens Johansson - Du har brutit ditt miljölöfte! Gör
inget, jag ger dig ett nytt! - bör ruttna ner på rot.
Tillslut skall jag göra det som man inte skall göra och ta
upp några trådar från ”Svarta fanor. Sedeskildringar från
sekelskiftet” och föra dem vidare in i vårt sekelskifte. Då
kommer att framgå vilket fä jag är. Frågan är om inte även
August var ett fä. Just så som han Heidenstam menade för övrigt.
Det står i kallelsen till denna kväll på Strindbergsmuseet att
jag skall tala om ämnet: ”Att skriva samhällssatir i början av
seklet och i slutet av seklet”. Detta med anledning av
August Strindbergs ”Svarta fanor”.
Den formuleringen får jag själv stå till svars för. Men visst
kan jag undkomma; smita. Jag låg ju till sängs i
Södertälje-influensa när ämnet formulerades. Och liksom man blir
själfullt inåtvänd, religiöst lidande, av amöbiasis blir man
gement dum av influensa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
