Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
Leka med elden
Komedi? Erotiskt lustspel från svenskt Dalarö på franskt sätt
då för hundra år sedan? Nåja! Stycket luktar mindre av sälta
i Deauville och mer av söt röta i trossbottnarna under det
borgerliga stockholmska sommamöjeslivet. Mannen,
konstnären, kanske är bedragansvärd som äkta män brukar vara i
såväl sommamöjesverklighet som i komedier men husvännen
flyr undan sin teatraliska uppgift att göra mannen till typisk
hanrej. Ty inte mannen utan älskaren skulle i denna
strind-bergska uppläggning då blivit den löjlige.
Vem tar här segern i det erotiska spelet?
Det är rätt slut. Ett för tiden modernt ett som bryter upp
salongskomediens konventioner.
Strindberg hade provat alternativa slut. I den tyska
varianten, den först spelade, lät han slutet bli att vännen äntligen
sprättade upp det brev han tidigare fått. Skilsmässan hade
inte beviljats honom. Då sprack också denna nya kärlek. Men
publiken i Berlin tyckte inte om det slutet, inte heller
kritiken. Det verkade teaterknep. Även om vi lite till mans
drabbats av att livet vänt då vi råkat öppna brev i fel tid.
Ett annat slut Strindberg experimenterat med i skrivandet
var att inför vännen låta avslöja att sonhustrun redan var med
barn sedan två månader. Det strök han. Det var ett kallt
smidigt sätt att slippa ut ur situationen. Kanske alltför smidigt
dock. Den smidigheten hade som komedi blivit snöplig på
scen. Knappast skrattretande. Ty om det utförts då skulle
stycket vänt. Den hade då helt öppnat de nu blott som aning
gläntade dörrarna in mot den verkligt skrämmande gängse
borgerliga äktenskapsrötan. Två månader havande - alltså
medveten om sitt havandeskap - skaffade unga frun sig äls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
