Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kare. Sonen fick sedan visserligen på slutet sin Kerstin för
sig själv; men det stode då från scenen en svag doft av
rutten fisk kring henne mot publiken ty vems säd hade gett
denna tjugofyraåriga sonhustru det foster hon bar under sitt
hjärta? ”Leka med elden” skulle vara en komedi med
undertoner. Inte en komisk variant av ”Fadren”.
Inte salongskomedi alltså; en ”komedi i en akt” av
August Strindberg. Alltså dock som livet självt:
”Svårt emedan det är ämnat tragiskt men får halft komisk
utgång!” som Strindberg skrev om stycket 1908.
Det är ju något annat än salongskomedi för överklassen
och detta har sin historia.
Våren 1892 hade Strindberg i Djursholm skrivit de fyra
enaktarna ”Debet och kredit”, ”Första varningen”, ”Inför
döden” och ”Moderskärlek”. Efter ett uppehåll på tre månader
skrev han sedan på Dalarö i skiftet augusti/september 1892
”Leka med elden” och ”Bandet”. Kanske ”Leka med elden”
var den sist färdigskrivna. Två veckor därefter, när Kungl. Maj:t
bekräftat att äktenskapet mellan Siri von Essen och
skriftställaren August Strindberg var slutgiltigt upplöst, lämnade
han Dalarö och Sverige. Därefter skulle del dröja sex år innan
han åter började skriva för teatern. Under de sex åren mellan
”Leka med elden” och ”Till Damaskus” gick han igenom
såväl ännu ett äktenskap som den pärs han redovisar i ”Inferno”
och ”Legender” och de åren skrev han ingen dramatik.
Men skulle detta berott bara på en inre kris, en själslig
en? Nej, så enkelt var det inte; från senhösten 1891 till
februari 1892 hade han skrivit sagospelet ”Himmelrikets
nycklar”. Det skulle ge honom möjlighet att betala underhåll till
sina barn om icke annat. Men August Lindberg refuserade.
Operan refuserade, dess censor, hovmarskalken Erik af
Edholm fann därtill stycket till stora delar anstötligt. Albert
Ranft refuserade. Till Bonniers förlag hade han skuld; kunde
få ut endast ett mindre honorar för den tryckta texten. (När
stycket fick sin urpremiär i Tyskland var Strindberg femton
år död; när det första gången spelades i Sverige hade
Strindberg varit död i ett halvt sekel.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
