Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norden. Och jag tror inte att han någonsin kan bli synlig i
helfigur. Det mesta av den egentliga albanska, eller georgiska
eller nordiska - eller till och med kinesiska och arabiska -
litteraturen kommer på samma sätt alltid att vara osynlig i den
engelsktalande världen. Och vår uppfattning om den engelska
litteraturen kommer alltid att vara oklar. Det kan inte hjälpas.
Det finns inget sådant som världslitteratur i verklig mening.
Tradutore är alltid traditore; översättaren måste bli förrädare.
Det finns ett nationellt drag hos Strindberg som det är
lika omöjligt för mig att förklara på engelska som det är för
mig att på detta tonlösa språk förklara hur jag som författare
arbetar med tonaliteten i ett språk som vårt eller förklara vår
folkmusik, våra ljusa nätter eller våra solnedgångar över
Mälaren. Ni måste tro mig på mitt ord. Del nationella draget
hos Strindberg existerar. Det fanns till och med i hans språk
när han försökte skriva på franska. Men trots delta finns det
intellektuella möjligheter att göra författare från andra
kulturer och andra språk känslomässigt lättare alt läsa.
För att förstå August Strindberg måste man komma ihåg
att Sverige för hundra år sedan var ett fattigt, isolerat och ur
kontinentalt perspektiv underutvecklat land i utkanten av
Europa. Det var inte riktigt Europa. Är det fortfarande inte.
Sverige låg närmare Ryssland än kontinenten. Även våra
seder stod närmare den östeuropeiska bondetraditionen än
tredje ståndets traditioner i Europa. Stadsbefolkningen var ett
tunt skikt. Skrapa på oss! Vi är allesammans fattiga
småbönder om vi går en eller högst två generationer bakåt i
tiden. Vi läste. De fattiga bönderna i Sverige var läskunniga,
mer läskunniga än de fattiga i städerna. Ja, vi läste Bibeln.
Vi söp också. Norr om Mälaren var både jämlikhetstanken
(”en ann är så god som en ann”) och sexualmoralen
annorlunda än det som ansågs som normalt på kontinenten och i
det tunna lagret av borgare i städerna; oskulden var inte så
viktig; det var viktigare med passionen. Trots att vi nu lever
i det ytligt sett modernaste och mest cocacoloniserade landet
i Europa lever traditionerna vidare och styr en stor del av
vårt tänkande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
