Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reaktionära romantiska tyska kampen mot upplysningen och
utvecklade den andra traditionen, det romantiska upprorets
hos författare som Shelley och Byron, Heine och Pusjkin.
Expressionistemas modernitet var modem eftersom den var
ur fas med det tyska kejsardömets modernism före kriget och
den motbjudande europeiska realpolitiken efter kriget; i ett
motbjudande samhälle som detta där skönhet blott är cn mask
är det fula sant och sanningen är befriande. I utvecklandet
av denna refraktära litteratur som försökte nå en bättre
framtid hade August Strindberg en stor roll att spela.
För att förstå detta är det nödvändigt att se närmare på
Sverige och det samhälle i vilket han växte upp och som
-trots de år han tillbringade utomlands - alltid omgav honom.
År 1902 publicerade kritikern David Sprcngel (1880-1941)
en bok med en polemisk titel: ”De nya poeterna”. I den
hävdade han att de Nya poeterna i Sverige var författarna från
åttiotalet, de från det Modema genombrottet, som del
kallades. Den förste bland dem August Strindberg. Nära ett
århundrade senare är det uppenbart att han hade rätt. De
författare som försökte tränga bort honom 1890 - Verner von
Heidenstam (1859-1940) och Oscar Levertin (1862-1906)
-existerar i en litterär skräpkammare och åtskilliga
generationer av rätt anständiga svenska författare har sedan dess
försvunnit, glömts av läsarna; men Strindberg lever alltjämt. Den
svenska litteraturen av år 1882 verkar mer relevant än den
från 1920. Hur hänger det ihop?
Det finns en mycket allmän förklaring. Detta är inte bara
ett svenskt fenomen. Mot slutet av 1800-talet var det från
Ryssland och Skandinavien den nya och inspirerande
litteraturen skrevs i Europa. Friedrich Engels skrev i ett ofta
citerat brev till Paul Ernst den 5 juni 1890:
”... Norge har under de senaste tjugo åren genomgått ett
litterärt uppsving som saknar motstycke under denna period
i varje annat land utom Ryssland. Kälkborgare eller ej, dessa
människor får mycket mer gjort än de andra och lämnar sina
avtryck även litteraturen på annat håll, däribland inte minst
den tyska litteraturen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
