Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långt bakom sig: judar sitta i dess parlament, och år 1858
fick till och med en muhammedan ett offentligt ämbete.
I vårt nabo- och brödraland Danmark är sedan 1849 all
af trosbekännelse beroende skillnad i medborgcr-liga
rättigheter upphäfd. Och Österrike, i kamp mot hvilket
Sverige för mer än tvåhundra år sedan förvärfvadc sin
ovanskligaste ära, kan nu uppställas som förebild för
Gustaf II Adolfs folk.
Det är liberalt. Men obegripligt. Varför skulle Sverige
utmärka sig på detta sätt? Hugo Valentin ger, som
samvetsgrann historiker, det material som gör det möjligt all förstå
den svenska utvecklingen - och därmed också Strindbergs
ställningstagande. Sverige var ur takt med Europa:
I de svenska judarnas historia betecknar de närmaste
årtiondena efter 1815 icke en reaktionens lid på samma
sätt som i de flesta länderna söder om Östersjön.
Huvudorsaken härtill ligger i öppen dag: den svenska
jude-lagstiftningen var alltjämt ett verk av l’ancicn regime,
utan påverkan av den franska revolutionens frihets- och
jämlikhetsidéer; som den ej tagit intryck av de
judecman-cipatoriska strömningarna blev den ej heller i högre grad
föremål för reaktionära anlopp. Denna epoks mot de
svenska judarna riktade rörelser äro i själva verket icke
artskilda från den föregående tidens. Det är alltjämt
samma antagonism mellan judar och borgerskap, som
sätter sin prägel på dem, alltjämt samma motsättning
mellan regeringens liberaliserande judepolilik och de
breda lagrens judefientlighet. Den senare är ungefär lika
oberoende av de kontinentala modefilosofernas
principiellt reaktionära doktriner som de förra av 1789 års
naturrättsliga idéer, vilka Karl Johan och hans rådgivare
som bekant ingalunda hyllade.
Det var skråväsendets borgarstånd som var drivande i denna
judefientlighet. Rasfrågor är klassfrågor. Stockholms siden-,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
