Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huvudfåran i det senaste halvseklets svenska litteratur.
De akademiska försök som gjorts att skjuta undan hans
verk ut i kulissen; att förvandla det till en förfluten
litteraturhistorisk epok hade så omintetgjorts. Han var nu på en
gång självklar och mångsidig och hade arbetat med språket
som verktyg inom olika fält. Hans politiska betydelse inom
olika områden var stor som hans litterära.
Och för unga författare - så unga att deras föräldrar inte
ens var födda när Ivar Lo-Johansson skrev sina första böcker
och förnyade det svenska språket och den svenska prosan
-var den åttioårige Ivar Lo-Johansson dessa år en
riktnings-givande och levande äldre kollega. En gammal mästare men
just för att han var en mästare en kollega som tog sig an de
unga och hjälpte dem.
Vid tiden för sin död var Ivar Lo-Johansson den erkänt
störste av våra samtida författare och han nådde alltså den
ära han som ung drömt om. Även om han inte nådde den
som målare utan som författare. Både i sin ungdomsdröm
och dess förverkligande var han den typiske svenske
folk-hemsintellektuelle. Den typiske. Inte den genomsnittlige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
