Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nordiska etniska kulturerna på att upplösas i den
amerikanska smältdegeln. Omkring tolv år senare skulle den unge
invandraren Jan Myrdal lovorda denna smältdegel när han
talade med de kvarvarande romantiska representanterna för
den svenska särarten.
Jag har läst att Upsala College, som en gång gav mig ett
hedersdoktorat - liksom de gav åt min far och åt andra
svenskar av intresse för Amerika - ska läggas ner. Det gör
mig inte glad trots att det skulle ha glatt Jan Myrdal med
smältdegeln för femtio år sedan. Upsala College hade under
lång tid förändrats från en svensk-amerikansk institution till
en icke-etnisk. Svenskheten tynade bort, svenskarna omkring
det försvann helt enkelt. Till slut fanns ingenting kvar som
kunde bära upp en svensk institution i Amerika. För små
etniska minoriteter finns inget sådant som en verklig kulturell
pluralism som lever vidare efter de första generationerna av
nykomlingar i värdlandet.
De norska invandrarna gjorde en heroisk ansträngning för
att skapa en levande norsk-amerikansk litteratur. Men alla
nordiska litteraturer i Amerika - liksom de tyska, serbiska,
kroatiska, litauiska och allt vad del kan vara - visade sig
inte vara livskraftiga. Den norsk-amerikanska litteraturens
dödskamp var bara ovanligt lång.
Att en fransk litteratur i Nordamerika inte bara är en
möjlighet har sina skäl; den existerar därför att Quebec är en
fransk nation. Det existerar också en chicanolitteratur. Ja, de
mexikanska invandrama håller faktiskt på att gå in och återta
sina förlorade territorier. Deras kultur har nära förbindelser
med Mexiko på andra sidan floden. Varken fransmännen i
Quebec eller chicanos är exempel på kulturell pluralism. De
är inte etniska grupper; de är nationer.
I dag är den norsk-amerikanska litteraturen historia. O.E.
Rølvaag är den enda författaren av det slaget som fortfarande
har läsare. Till och med Waldemar Ager är i stort sett
bortglömd. Dessutom; det bekymrar mig att min amerikanska
förläggare som är i fcmtioårsåldem säger:
- Rølvaag? Honom kommer jag ihåg. Vi blev tvungna att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
