- Project Runeberg -  Skriftställning / 18. I de svartare fanors tid. Texter om litteratur, lögn och förbannad dikt /
219

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

göra. Flertalet av de ”fina” franska romanförfattare som
verkat under samma tid är sämre författare. Men de är fina. Inte
därför att de är mer belästa. Simenon ansåg visserligen att
vägen till skrivandet sällan gick över universiteten men han
var både beläst och kunnig. Dock ställdes han vid sidan av
den litterära finheten.

Simenon är inte den ende som ställts i halvdagem utanför
litteraturen. Där står en hel rad andra. Jules Vallés till
exempel. Men Simenons brist på finhet är inte av samma slag
som de refraktära vänsterförfattamas. Politiskt befann han sig
mitt bland sina gestalter/sin läsekrets. När han kommer till
Paris rör han sig i den nationella högerns, i ligornas,
omgivning. Hans tidiga romaner skildrar östjudar och polacker så
som den läsande småborgaren då såg dem. Under kriget var
han sedan varken kollaboratör eller motståndsmän. Han
skaffade arierintyg för att vara i fred och fortsatte sitt skrivande
i stillhet.

Hans utanförskap bestämdes inte av hans politik som var
den för tiden gängse utan av att han kom in i litteraturen
utan protektion men med publikens stöd. Alltså på fel sätt. I
Frankrike är det detta århundrade en liten församling som
avgjort vad som är och vad som inte är litteratur.
Blodlösheten i den franska samtidslitteraturen beror också
-som Simenon påpekade - just på detta. Man speciminerar,
man uppvaktar, man har förbindelser. Som i svenskt
nittiotal, femtiotal eller åttiotal. Med få undantag blir det då
medelmåttornas marknad.

Om att vinna publik:

Själv började jag läsa Simenon i tonåren för att Nic Waal
stack böckerna i handen på mig. Min franska var eländig
tyckte hon. Och det hade hon rätt i, jag hade sovit på
lektionerna och lämnat skolan så snart man inte längre kunde hota
med polis för att hålla mig kvar. Men honom kunde jag läsa
direkt. Inte för att han skrev något slags förenklat apspråk
utan för att Georges Simenon behärskade språketi Han
förmådde med några få ord öppna en berättelser mitt i en synlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:21:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/18/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free