Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verklighet. Och hans språk hade lukt, var både enkelt och
associationsrikt.
Simenon skrev böcker med detektiviska inslag, som BLM
uttryckte det. Såväl Balzac som Dickens och Tolstoj skrev
sådana i förra århundradet. Men i den västliga
samtidslitteraturen är inte erkända litterära storheter utan pigromaner och
deckare det mest lästa. De flesta av dem rätt eländiga. Lästa
då de ger publiken det som den nu fina, den ofta
formexperimenterande, erkänt konstnärliga och mestadels
gäspande ointressanta, litteraturen inte ger. Berättelser,
igenkännbar verklighet, hantverksmässigt kunnigt skrivande. Allt
det hade Georges Simenon. Och därtill sitt språk.
Detta hade räckt för att göra honom populär och nog spritt
hans verk även utanför det franska språkområdet. Men det
som gav honom hans enorma masspublik i hela vår del av
världen, i Sovjetunionen som i Förenta staterna, var en
ytterligare kvalitet. Simenon förmådde vara alltigenom det han
skildrade; småborgare i en småborgarvärld. Undran om Gud
sig förbarme i en doftrik värld av närhet och trånga
horisonter och känslor av oro vilken tycks tidlös så som
småborgartillvaron i tjugotalets Frankrike, i Bresjnevtidens Sovjetunion,
i Kohls Västtyskland, i Palmes Sverige, i Kennedys Förenta
stater för dessa ”petites gens” som varit såväl hans
personager som hans trogna läsare tycks omsluten, ängslig och
tidlös.
Det är möjligt att denna värld är i förändring. Att komma
till Paris efter kriget var ännu att komma till en
Simenon-värld. Så är det inte längre. Men då kvarstår som litterärt
monument över denna tid dock Simenons verk.
September 1989
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
