Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litteratur skulle skrivits i ämbetet, av ämbetsmän och
akademiker med kulturellt fritidsintresse eller av rentierer. Fuegis
moraliserande är ohistoriskt och stör.
Visst har han också rätt i att Brecht senare i livet höll
många utgångar öppna; medborgarskap i Österrike och
verksamhet i TDR, pengar på konton i Schweiz eller
undan-stuckna i tillgodohavanden dolda för hustrur, medarbetare och
myndigheter. Det är inte lika vanligt. Inte bland oss som inte
behövt fly och aldrig utsatts för pogromer. Men nästan alla
jag känt vilka någon gång tvungits byta länder oftare än skor
tar till sig dessa egenskaper. Diktare till höger som vänster.
Inte bara diktare, det var det beteende som för hundra år
sedan kallades typiskt judiskt när offren för tsarens pogromer
räddat sig till Tyskland eller Frankrike. Det borde Fuegi ha
känt till.
Annat är okunnigt. När han skriver om B rechts nära
medarbetare och älskade Margarele Steffin har han visserligen
tillgång till hennes sjukjoumal men då han inte ens läst in
sig på tuberkulosen - det typiska sotarbeteendet och
lungsots-ödet - från tiden före PAS och streptomycin (även ordvalet
visar detta när han översätter den tyska sjukbeskrivningen
till engelska) kan han inte rätt tolka hennes beteende; heller
inte Brechts uppträdande och hennes vid döendet.
Det kunde vara en liknande brist på erfarenhet som fått
Fuegi (s. 199) att hävda att ”de andra” år 1929 inte kände
till varifrån Brecht fått ”Ballad om det angenäma livet” och
”Hallickballad” i ”Tolvskillingsoperan”. Han kanske växte
upp utan tradition.
Men för mer än femtio år sedan salt vi som tonåringar
från vad som - oavsett våra uppfattningar - var den bildade
borgerligheten i mitt rum vid Nyängsvägen i Bromma,
spelade de raspiga tyska 78-varvsskivoma och sjöng med i
sångerna. Det var oss helt självklart att Brecht hämtat dem från
Villon. Inte brydde jag mig om att lägga märke till att han
använt ord ur Karl Klammers (K.L. Ammer) översättning.
Jag kunde ha gjort det. I mina föräldrars bokhylla fanns också
Ammers Villonutgåva av år 1930 (med Brechts inledande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
