Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”vars arbeten voro för stora för grosshandlarnas rum och för
inköp till staten voro de icke som de skulle vara”. I ”Götiska
rummen” visade han hur det gick för de andra:
”Lundell till exempel, han mottog kallelsen till akademien
för att inifrån öppna fästningens portar, för att reformera och
stifta fred; men så blev han instängd, och nu målar han som
professorerna. Nej, tro dem inte! Så här säger de: Kom till
oss, bliv som vi; kom ska du få Vasaorden, när vi äro
kommendörer; kom och bliv under oss, så äro vi över dig! - Nej,
tack! Hellre utanför, hellre nere på gatan och vara buse!”
Ja, vad blev det av Carl Larsson? En borgerlig ritare som
levde på att teckna hemma-hos-bilder från ett imiterat
Mor-ris-hem. Ett hus falskt och intellektuellt tomt; en
kulissbyggnad som Heidenstams Övralid. Det åttiotal som dricker
på bilden var till sin majoritet redan på flykt från uppror,
konst och förnuft till trygghet, ära och karriär.
Det var egentligen bara Josephson som var begåvning
bland dem. En Carl Larssons färg bör man tala tyst om. Men
så enkelt som att det var begåvningen som inte höll för de
andra är det inte. Det var ju någon som betalade för
buteljerna på bordet när de satt och talade om den revolt som
skulle sopa rent. Det var Furstenberg i Göteborg. Men inte
går det att göra revolution, inte ens revolution i konsten, på
grosshandlarpengar. Grosshandlar Furstenberg gick själv till
akademien.
Det fanns ingen verkligt hållbar social bas för åttiotalets
moderna och förnuftiga uppror i konst och litteratur. Och de
som först stått hurrande vid sidan om; en Geijerstam eller en
Branting, till exempel, skyndade sig att ta avstånd så fort de
började känna att det drog kallt. Liberalismen var ihålig,
radikalismen feg och det som skulle bli socialdemokrati var
redan från början helt inriktad på anpassning till ett liberalt
etablissement. Branting tålde inte Strindbergs angrepp på
liberalerna (brunnsförgiftama) i ”Svarta fanor”. Det var så
otaktiskt! Först när Strindberg var död kunde liket erövras
till hans partifraktion.
Vägen vidare från ungdomens krogbord blev alltså nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
