Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först genom KM:ts nådiga brev till Kommerskollegium
av 30 juni 1838 och Kommerskollegiets cirkulär av den 13
augusti 1838 fick judar i princip tillstånd att slå sig ned i
städerna och gavs där samma grundlagsfästa rättigheter som
andra och även rätt att bilda egna församlingar. Dock finge
de ej köpa fastighet på landet.
Efter en stark motagitation, i synnerhet i Stockholm, slog
regeringen till reträtt och förbjöd judar att bosätta sig på
annan ort än Stockholm, Göteborg, Norrköping eller
Karlskrona. Frågan återkom gång på gång i riksdagen och de
liberala hade en svår uppgift när de i enlighet med de borgerliga
frihetsidealen arbetade för emancipationen. Lars Hierta
anmärkte:
De märkligaste tillfällen vid hvilka jag föröfrigt uppträdde
under denna riksdag voro:
Den 23 februari 1854, emot ett betänkande af
Ekonomi-Utskottet, som hade afstyrkt en föreslagen utvidgning af
Judarnas borgerliga rättigheter och på ett serdeles
ofördragsamt sätt, som förtienade utförligare påpekas om utrymmet
tillät, hade motiverat detta afstyrkande. Många ledamöter
af Adeln yttrade sig vid detta tillfälle för en liberalare åsigt,
hvaremot utskottets betänkande kan citeras nästan som en
gengångare från medeltiden.
Emancipationen var i Sverige en intelligensradikal fråga men
hade inte alltid större folkligt stöd. Adolf Hedin beskrev
situationen i sina Femton bref från en demokrat till svenska
riksdagens medlemmar år 1867:
För närvarande står Sverige i fråga om religiös frihet efter
alla europeiska länder, utom - Ryssland och Spanien.
Fördomarnas förlofvade land, England, har lämnat oss långt
bakom sig: judar sitta i dess parlament, och år 1858 fick
till och med en muhammedan ett offentligt ämbete. I vårt
nabo- och brödraland Danmark är sedan 1849 all af
trosbekännelse beroende skillnad i medborgerliga rättigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
