Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qui s’excuse s’accuse og Du har gjort mig bange.
Din hengivne
Edvard Brandes
På ett intellektuellt plan fanns ingenting Strindberg kunde
svara. Vem känner för övrigt sin farfar med säkerhet? Men
nu är han också snart utanför Sverige och har lämnat såväl
dess krogumgänge som dess efterblivenhet. Han kommer i
takt med Europa och kommer in i andra förhållanden och
utsätts för helt andra intellektuella inflytanden. Men först
efter rättegången - i Tiden den sextonde december 1884 - tog
Strindberg med artikeln Mitt judehat officiellt avstånd från
den antisemitism han representerat i Sverige:
Efter som judefrågan kommit att rivas upp i Sverige, är det
kanske min skyldighet att yttra mig, både därför att jag nu
anses vara en indirekt orsak därtill, och därför att jag, kanske
med rätta, anses ha någon skuld i den ovilja som nu från
ett visst håll visats judarne ... Att mitt beryktade judehat,
som mest tog sig form i en satir mot judarnes svenskhet
och svenskarnes jubelfestpatriotism, snart blev något
till-ryggalagt, har jag sedan visat i handling, misstydd
naturligtvis, som allt vad jag företager mig, och jag hoppas få visa
det än mer framdeles, när jag får rikare anledningar.
Efter den överslätande artikeln Mitt judehat i Tiden kunde
han dock återknyta kontakten med Edvard Brandes som ett
halvår efter artikeln skrev honom den nionde juni 1885:
Kjære Strindberg!
Efter en lang Tavshed og en Adskillelse, som jeg ofte dybt
har beklaget - ikke minst for Anledningens Skyld - skriver
jeg igen til Dig.... Men jeg vilde ikke have skrevet, hvis
jeg endnu tænkte paa samme Maade overfor Dig, som
dengang vort Forhold for snart Tre Aar siden ophörte. Jeg
kan endnu ikke indse anderledes, end at Du havde uret i
Formen for Dit Angrep paa de svenske Jöder, men naar jeg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
