Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var bearbetade. Allt som skulle strykas i de tyska upplagorna
var markerat med rödpenna, och i verken frän 80-talet som
Det nya riket, Kulturhistoriska studier och Svenska folket var
allt som kunde tydas som antisemitiskt ordentligt struket.
Det är inte möjligt att fastställa om det gjorts genom
Strindberg själv eller genom Schering. Intressant är följande:
ser man nämare på dessa strykningar finner man att den
trettioårige Strindberg inte heller i nazisternas mening var
antisemit.
Med det fascistiska maktövertagandet i Tyskland upphörde
en tid utgivningen av Strindberg. Han tillhörde inte de
ideologiskt accepterade som Böök, Hedin och Heidenstam. Selma
Lagerlöf hade trots ideologin behållit sin popularitet i
bokhandeln, men Strindberg var litterärt frånvarande. Dock
upplevde hans verk senare, under krigsåren, en märklig
renässans. 1941 utges på nytt Tjänstekvinnans son i översättning
av Robert Hartmann. Därefter följer fem översättningar av
Emil Schering till 1943, då Gustaf Vasa publicerades.
I detta sammanhang sammanställde Emil Schering i juni
1942 i Berlin den första tyska upplagan av Svenska folket.
Det blev ett redigerat urval huvudsakligen ur Svenska folket.
I efterordet hänvisar Schering till Erik Hedén. Han var den
ledande socialdemokratiske litteraturkritikern och
vänstersocialist. Strindbergs historieskrivning angreps under
1880-ta-let av historikerna, men var, som Hedén beskrivit, av
omvälvande betydelse och är en föregångare till den tradition i
vilken senare Troels-Lund och Karl Lamprecht verkade.
Redan dessa tre namn var i Hitlers Berlin en
programförklaring. Schering avslutade så också sitt efterord med att
påpeka att läsaren ännu näppeligen lämnat Strindberg bakom
sig ”utan just står i begrepp att komma ifatt honom”.
Genom urvalet kunde läsaren få med sig att det var folket
som hade att välja sina ledare och därav också rätten att
störta dem; att det inte var hjältarna som gjorde historien; att
det var rätt att göra uppror; att man hade skyldighet att
kritisera den överhet som blev förtryckare, och hur fegt det var
av Karl XII att lämna sina soldater i sticket i Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
